En uppstickare lämnar för gott

Det är därför på sin plats att tacka Mark Jensen, Henrik Dahlin och Caroline Åstrand med flera för vad de gjort för utvecklingen av svensk järnväg.

När MTRX kom upp på spåren för snart tio år sedan hände det något påtagligt ombord på tågen. Plötsligt mötte jag alltid glad personal som föreföll trivas på jobbet och punktligheten upplevde jag vara klart bättre än dåvarande SJ. De slutade också att ”kontrollera biljetter”, det vill säga, de flyttade fokus från att kontrollera att jag som resenär hade rätt att vara med till ett mer affärsmässigt perspektiv – de hanterade dem som faktiskt inte hade köpt biljett istället för att störa alla andra.

Jag minns tydligt den kväll då min hashtag #mannensomtogtåget kom till. Det var november 2015 och det sista MTRX-tåget från Göteborg, en minnesvärd resa där jag mötte fantastisk service OCH affärsmässighet samtidigt. Det var något jag tidigare aldrig sett på det sättet på svensk järnväg.

Fick SJ att förflytta sig

Mina intryck ledde fram till ett möte med Johan Söör, dåvarande vd för MTRX. Jag träffade en modern ledare med fokus på verksamheten. I rättvisans namn var det möjligen under introduktionen av X2000 år 1990 som ombordupplevelsen ändrades radikalt, men det var exceptionellt och rann snabbt ut i sanden. Så tack Johan Söör för pionjärstegen och efterföljarna Mats Johannesson och Filip Thunell med flera, för att ni med MTRX skapat en produkt som är pålitlig och som också fick SJ att förflytta sin syn på oss resenärer.

Förr brukade jag säga att SJ var bäst när man var bäst, problemet var ju att man aldrig visste om upplevelsen var 10 eller 2. MTRX lyckades sätta en upplevelse för mig som aldrig var under 8. Idag är SJ, efter att ha fått reell konkurrens och ny ledning, minst lika bra i upplevelse som MTRX. Låt oss nu hoppas att finska statsjärnvägen förstått att det är de som har något att lära av organisationen hos MTRX och inte tvärtom.

Jag inser jag får acceptera att jag får åka vita och gröna Flirt-tåg snart. Kanske kan VR spåra om några av sina övertaliga Pendolino Allegro och flytta dem hit? En tågnörds dröm även om inget tåg idag slår nya X2000 i mina ögon.

Flera nödavtal borde leda till eftertanke

Att Stockholmspendeln och Mälartåg inte fungerat som tänkt handlar förstås delvis om MTR, men också om upphandlaren. För vi kan krasst konstatera att långt mer än hälften av svensk persontågstrafik sker på nödavtal mellan huvudman och operatör, Öresundståg, Pendeltågen i Stockholm och snart också Mälartåg. Det borde definitivt leda till eftertanke om systemet som sådant. Måste tågtrafik handlas upp på så många olika händer framöver?

Som resenär och med blick för förändring, så var MTR:s inträde i Sverige något som utvecklade inte minst kundfokuset, utan också de flesta andra resenärsperspektiv.

Jag brukar säga att introduktionen av varumärket X2000 var en enorm symbol, medan inträdet av BK Tåg skapade konkurrens på riktigt i den upphandlade trafiken. Via Citypendeln drev de också Stockholms pendeltåg en tid, dock föga framgångsrikt.

MTR:s arbete med tunnelbanan i Stockholm och den kommersiella trafiken MTRX är stora milstolpar som förändrat villkor och upplevelser och möjligheter för oss som reser med tåg.

Tack för den insatsen och för allt det ni bidragit med i utvecklingen av svensk järnväg!

Nu ser jag fram emot att kunna välja mellan nya, fantastiska X2000 och lika fantastiska VR snabbtåg mellan landets två största städer i framtiden.