Fhilip Skoglund: Från snabbmat till snabbtåg

”Det är en barndomsdröm som gått i uppfyllelse”, säger Fhilip Skoglund.

”När man var barn tänkte man kanske mer på farten och tekniken, hantverket. Nu tycker jag att mötena med arbetskamrater och med resenärerna är det allra roligaste.”

Fhilip Skoglund är 26 år, bor i Limhamn och är stationerad på SJ:s åkstation i Malmö. Men han föddes i Stockholm och tillbringade sina första sju år på Kungsholmen. När han var sju år sedan flyttade han och föräldrarna till Bagaregården i Göteborg men de senaste fyra åren har han bott i Malmö.

Inspirerad av morföräldrarnas granne

Mormor och morfar bodde i Herrljunga vid Västra stambanan och det var kanske här järnvägsintresset föddes. En av morföräldrarnas grannar jobbade på med driftstöd på SJ:s trafikkontor i Göteborg och kunde berätta hur tågtrafiken fungerade och varför den ibland inte gjorde det.

Men under tonåren försvann tågen under radarn. Philip funderade på att bli pilot eller jurist. Men vägen in i arbetslivet gick genom köket.

”Jag började jobba extra på Max på kvällar och helger och efter gymnasiet hade jag svårt att bestämma vilket yrke jag skulle satsa på”, säger Fhilip.

”Så jag jobbade vidare med snabbmaten och blev så småningom vice restaurangchef och därefter restaurangchef. Jag vara med om att öppna en ny restaurang i Kungsbacka Hede och i Brämhult utanför Borås.”

Internrevisor på Max

Därefter blev han internrevisor på Max och åkte land och rike kring för att inspektera snabbmatsrestauranger.

”Under de åren hade jag ju vant mig vid en stadig inkomst och det kändes inte alltför lockande att behöva låna 100 000-tals kronor för att bekosta en pilotutbildning.”

”Men plötsligt såg jag en annons där SJ sökte lokförare och erbjöd en ettårig förarutbildning helt gratis. Den gamla barndomsdrömmen flammande plötsligt upp igen. Jag sökte, antogs och påbörjade utbildningen i Hagalund i januari förra året.”

Allra roligast är ju att köra loktåg med Rc6-lok. Då är det verkligen föraren som gör jobbet, det finns knappt en dator ombord.

 

Fhilip Skoglund, lokförare SJ

Ett år senare var Fhilip Skoglund examinerad. Han har behörighet att framför snabbtågen X2 och X55 men han körde under praktiken även loktåg med Rc6-lok och dubbeldäckaren X40.

”Jättebra lokförarutbildning”

”Utbildningen var jättebra”, säger han.

”Vi fick en bra inblick i SJ:s verksamhet och kultur och lärde oss de fyra fordonstyperna grundligt.”

Sedan några år bor han i Malmö och efter utbildningen är han stationerad i Malmö. De flesta turerna går till Linköping och åter med X2.

Två gånger i månaden kör han till Göteborg med X2 eller X55 och någon gång till Stockholm med X2 efter ett par timmars rast i Linköping.

”X2 är roligare att köra än X55”, säger Fhilip.

”Det är mer hantverk. X55 är mer datoriserad. Ombyggda X2 är mer lika X55 men de kräver fortfarande lite mer handpåläggning.”

Loktåg roligast att köra

”Men allra roligast är ju att köra loktåg med Rc6-lok. Då är det verkligen föraren som gör jobbet, det finns knappt en dator ombord.”

SJ kör nattåg mellan Stockholm och Malmö och EuroNight mellan Stockholm och Berlin via Malmö. Fhilip hoppas så småningom få köra nattågen.

”Det vore ju häftigt att köra EuroNight mellan Malmö och dansk-tyska gränsen vid Padborg med Vectron-loken som SJ hyr av Green Cargo”, säger han.

”Men då krävs ju utbildning på Vectron-loken och utbildning på körning i Danmark.”

Han hoppas att om några år kunna bli körlärare och få ta hand om blivande lokförare som är ute på praktik och att någon gång i framtiden bli instruktionsförare om och när tillfälle ges.

Möten med människor viktigast

Även om fordonen och tekniken är intressant tycker Fhilip Skogslund att mötet med människorna är viktigast.

”Det är ett självständigt yrke och man är ju oftast ensam i förarhytten men man har ett nära samarbete med ombordarna, med tågklarerarna och med personalen på SJ:s trafikkontor.”

”Jag försöker hinna visa mig i dörren till förarhytten efter avslutad tur och svara på frågorna jag får.”

Fhilip tycker att det är viktigt att informera resenärerna om hinder och störningar som uppstår under resans gång.

Vill öppna ett fönster till förarhytten

”Jag vill öppna ett fönster till förarhytten”, säger han.

”Säkerheten ’är den bästa servicen resenärerna kan få men hinner jag berättar jag varför vi blir stående vid en signal i stopp och hur lång tid vi förväntas bli stående.”

”Om man som resenärer vet varför tåget blir försenat blir man inte så irriterad.”

Om drygt två år sätts troligen nästa generation snabbtåg i trafik på Västkustbanan, till att börja med mellan Göteborg och Köpenhamn via Malmö och så småningom mellan Oslo och Köpenhamn.

Fhilip Skoglund hoppas få köra de nya snabbtågen om några år.

”Det är en intressant tid som väntar med de nya snabbtågen för 250 kilometer i timman och nya regionaltåg för 200 kilometer i timman”, säger han.

Två flaskhalsar återstår på Västkustbanan

”Västkustbanan får ju dubbelspår genom Varberg i sommar och då förkortas restiden med åtskilliga minuter. Men det är ju fortfarande enkelspår några kilometer mellan Maria och Helsingborg och dubbelspår mellan Lund och Klostergården på den i övrigt fyrspåriga sträckan mellan Lund och Malmö.”

”En kedja är ju aldrig starkare än sin svagaste länk och det kommer att finnas ett par svaga länkar mellan Göteborg och Malmö i många år framöver.”

En kedja är ju aldrig starkare än sin svagaste länk och det kommer att finnas ett par svaga länkar mellan Göteborg och Malmö i många år framöver.

Under de två månaderna som lokförare har Fhilip och hans passagerare inte råkat ut för några ordentliga förseningar.

”Det har förekommit spårspring några gånger och vi har blivit några minuter sena men jag har klarat mig från fordonsskador och infrastrukturfel som sinkat mig.”

Fhilip Skoglund tycker att Sverige snarast borde satsa på höghastighetsjärnvägar, gärna högbanor på landbroar.

Fhilip vill ha höghastighetsbanor

”Då slipper vi allt strul med öppningsbara broar, med alla plankorsningar och de stora olycksriskerna och vi kan separera persontågen från godstågen och undvika många konflikter mellan olika snabba och långsamma tåg”, säger han.

Men det kommer att krävas ett regeringsskifte innan det fattas beslut om höghastighetsbanor och många år innan Fhilip och hans kolleger kan köra över 250 km/h någonstans i Sverige och slippa de flesta orsakerna till tågförseningarna.

”Jag ser ändå ljust på framtiden för järnvägen”, säger Fhilip Skoglund.

”Resandet ökar, nya snabbtåg är på väg och när vi är i rätt tid och glada människor strömmar av tågen vid ankomst till Göteborg eller Malmö känner att jag verkligen har valt rätt yrke.”

TEXT: Ulf Nyström FOTO: Kasper Dudzik