Tågtrafiken inte värd en enda rad
När jag steg upp i morse hade jag ingen aning om något Tidö-avtal, hade dessutom ganska vaga begrepp om var Tidö låg. Nu vet vi annat. Det 62-sidiga dokumentet ska vara styrande för riket de kommande fyra åren. Självklart kastade jag mig över det för att förstå vad vi kan vänta oss för utveckling inom transportområdet.
Mats Nyblom
Järnvägsspecialist, SRJK.se
Konsult på Stockholm - Roslagens Järnvägar (konsult) AB och har tidigare varit utvecklingschef på SJ Gods och var i elva år vd i Hector Rail.
Järnvägen måste förklara hur bra den kan vara, vad den kan bidra med och att järnvägen som bransch kan göra en hel del själv.
Avtalet är indelat i sju huvudsektioner. Den träiga texten lockar inte fram någon läslust med mängder av avsnitt med rubriker som ”Avgränsningar”, ”Syfte”, ”Metod och Modell”, ”Ägarskap” och liknande.
För att spara tid valde jag i stället för att plöja hela texten att använda dokumentets sökfunktion för att hitta det jag letade efter.
Jag började med ”järnväg”: 0 träffar.
Ajdå, jag provade med ”väg”. Det blev en hel del träffar men i samtliga fall som en del i orden ”övervägas” eller ”vägas”.
OK, jag testar ”tåg”. Där blev det en träff! Det handlade om återinförande av id-kontroller visade det sig.
Det var bara att inse, jag måste söka bredare.
Jag valde ”infrastruktur” som nästa ord.
Här blev det 14 träffar. Det skulle visa sig att det handlade om två områden. Digital infrastruktur och laddinfrastruktur.
Ingenting alltså om att bygga järnvägar, vägar, hamnar eller flygplatser.
Jag gick vidare med ”transport”. Det blev sex träffar inom två områden som redan berörts: laddinfra och id-kontroller.
Ett sista försök fick ordet ”trafik” bli. En träff, också det kring laddinfra.
Annons:
Det är bara att inse att det område man brinner för är en kall och ensam planet väldigt långt ut i det politiska solsystemet. Inte ens värt några rader i ett 62-sidigt central politiskt dokument.
En insikt att bära med sig, inte minst för järnvägen som är väldigt beroende av politiska beslut. Järnväg är inte en viktig politisk fråga. Det kunde man i och för sig fånga upp redan i valdebatten. Järnvägen ägnades inte många sekunders sändningstid och inte heller många spaltmillimeter. Det enda konkreta i Tidö-överenskommelsen rörande mobilitet, förutom laddinfrastruktur är, vad jag kan se, att Bromma ska vara kvar.
När det gäller järnvägen tror jag att branschen delvis måste ändra sin kommunikation och lämna det eviga tjatandet om underhållsskulder och ständigt mer pengar.
SJ Intercity loktåg med Rc6 1353.
Foto: Kasper Dudzik
När det gäller järnvägen tror jag att branschen delvis måste ändra sin kommunikation och lämna det eviga tjatandet om underhållsskulder och ständigt mer pengar.
Järnvägen måste förklara hur bra den kan vara, vad den kan bidra med och att järnvägen som bransch kan göra en hel del själv. Allt måste till exempel inte vara så dyrt.
Magplask som nattåget till Hamburg måste undvikas, det är gratisargument till de som är tveksamma till järnvägen. Järnvägen måste kunna vara street-smart. Det enklaste är att göra varje tåg större. De flesta resandetåg i Sverige har en kapacitet om ca 300 resande. Dubbelt så stora tåg innebär dubbelt så stor kapacitet i järnvägssystemet! Även om det inte är superenkelt är det inte jättesvårt. SJ har idag runt 60 Rc-lok som inte utnyttjas och kanske 15 000 sittplatser över i personvagnar.
I stället för att varje fredag och söndag ha helt fullbokade tåg som tvingar folk ut på vägarna eller upp i luften vore det väl ett fint inspel till politikerna att kunna visa en snabb trafikökning? Jag tror att det då skulle bli lättare att få ett intresse och engagemang från politikerna.
Hur var det nu med Tidö?
Ja, det är ett slott från 1600-talet uppfört av Axel von Oxenstierna. Det ligger utanför Västerås och ägs av David von Schinkel. Slottet arrangerar allehanda slags jakt. Så Ulf och Ebba har säkert varit där tidigare. Jimmy och Johan känner sig måhända mer hemma i den stora MC-samlingen med tyngdpunkt på Triumph. David kan nöjt konstatera att avtalet har givit konferensanläggningen en högkaratig marknadsföring.
Mats Nyblom
ANNONS:
Relaterat innehåll:
Sverige förlorar ett tydligt lågprisalternativ
Jonas Friberg skriver om Flixtrain som inte kommer upp på banan igen. Naturligtvis är det ett rimligt beslut om intäkterna är stabilare och efterfrågan större i Tyskland, men vi som reser i Sverige förlorar ett tydligt lågprisalternativ.
Är det inte värt 20 miljoner att vi knyter ihop Stockholm med Trondheim igen?
Resenärernas ordförande Jonas Friberg ser fram emot att till tidtabellsskiftet i december kunna kliva på Intercitytåget i Stockholm på morgonen och kliva av i Trondheim på kvällen efter en bekväm tågresa.
Det är något grundläggande fel
Vid en konferens nyligen berättade en person för mig att vi i Sverige på 1850-talet satsade uppemot en fjärdedel av statens utgifter på att bygga järnväg och att staten lånade betydande belopp. Tänk om man haft dagens sätt att resonera på den tiden. Då hade det aldrig blivit några järnvägar.
Vision och enighet kring handling
Jonas Friberg ser en tydlig gemensam nämnare mellan två relativt olika konferenser – vi måste ha gemensamma mål, våga prata om målkonflikterna och göra saker tillsammans. Läs hans krönika om Järnvägsbranschens samverkansforum och Rådslagets Summit.
