Järnvägsbranschen samlad i Almedalen: ”Ingen aktör fixar allt själv”

Torsdagsmorgonen 25 juni samlades den svenska järnvägsbranschen på Samhällsbyggararenan i Almedalen för seminariet ”Järnvägsbranschen kraftsamlar – räcker dagens politik för framtidens järnväg?”. 

Lokalen var fullsatt och de flesta stannade kvar under hela seminariet. Moderator var Linus Eriksson, vd för Øresundsbron. Bakom seminariet står Föreningen Sveriges Järnvägsindustrier, Järnvägsbranschens samverkansforum, Swedtrain och Tågföretagen.

Järnvägen står inför två samtidiga krav. Trafiken måste fortsätta att rulla, med fler resenärer och ökade förväntningar från industrin. Samtidigt ska ett åldrande system rustas upp efter många år av eftersatt underhåll. Till det kommer ökade krav på robusthet, redundans och beredskap.

Catharina Elmsäter-Svärd, vd för Byggföretagen och styrelseledamot i JBS, beskrev hur branschen har rört sig från konflikter till mer konkret samverkan.

”Efter alla år där vi pratat om varandra i stället för med varandra i järnvägsbranschen, har vi äntligen landat i att ingen aktör fixar allt själv”, sa hon.

Balans i systemet den svåraste frågan 

Roberto Maiorana, generaldirektör för Trafikverket och styrelseordförande i JBS, konstaterade att branschen på kort tid fått både vision, färdplan och generalsekreterare på plats. Men han betonade också att den svåraste frågan återstår: balansen i systemet.

”Järnvägen är ett transportmedel som är attraktivt och som många vill använda. Vi ser ett tydligt uppdrag som bransch att diskutera balansen i systemet nu när vi står inför en historisk upprustning och samtidigt behöver köra fler tåg än någonsin tidigare”, sa Roberto Maiorana.

Jonas Abrahamsson, vd för SJ, sade att han som ny i branschen ser en tydlig förändring jämfört med tidigare.

– När jag läste om branschen för några år sedan var det mycket pajkastning, men jag upplever att det är stor skillnad idag, sade han.

Han pekade också på kundperspektivet.

”Resenären bryr sig inte om vilken aktör som orsakat ett fel. Därför måste information, bemötande och samverkan fungera bättre, särskilt i störda lägen”, sa han.

En stor del av seminariet handlade om hur underhållet ska kunna öka utan att tågtrafiken drabbas mer än nödvändigt.

Trafikverkets planeringsdirektör Ulrika Geeraedts lyfte samplaneringen som en framgångsrik metod. En annan är att minska hastighetsskillnaderna mellan person- och godståg.

”Just nu gör vi mer underhåll på järnvägen än någonsin tidigare – och samtidigt kör vi fler tåg än någonsin, sade hon.

Hon beskrev ett system som länge varit byggt för just-in-time, men som nu behöver ställas om mot större robusthet.

För godstrafiken är flaskhalsarna redan mycket konkreta. Henrik Dahlin, vd för Green Cargo, sade att bolaget hade kunnat sälja betydligt mer kapacitet om mindre justeringar genomfördes.

”Den nya europeiska standarden för godståg är 1 050 meter, 30 procent längre än idag, men vi kan inte köra det i Sverige för mötesplatserna är för korta”, sa han.

Mer kapacitet med Skånetrafikens nya tåg

Maria Nyman, trafikdirektör på Skånetrafiken, beskrev målkonflikten mellan utbyggnad, underhåll och vardagstrafik ur ett regionalt perspektiv. Hon pekade på behovet av fyra spår mellan Lund och Hässleholm, men också på att kapacitet kan skapas på fler sätt, bland annat genom nya tåg med fler platser.

I den avslutande delen flyttades fokus till finansiering och genomförandekraft. Annika Winsth, chefsekonom på Nordea, var tydlig med att underhåll inte bör ses som en löpande kostnad utan som en investering.

”Ekonomi är att välja”, sa hon.

Hon efterlyste tydligare prioriteringar och ett första fokus på lågt hängande frukter.

Henrik Andersson, strategikonsult på Sweco, menade att de transportpolitiska målen är för otydliga och att de samhällsekonomiska kalkylerna har brister när de ska fånga framtida behov.

Från politiskt håll lyfte Aylin Nouri (S) behovet av att staten är en pålitlig aktör som står för långsiktighet. Maria Stockhaus (M) pekade på de långa tillståndsprocesserna som ett konkret hinder. Thomas Morell (SD) efterlyste högre tempo och bättre information och Jakop Dalunde (MP) konstaterade att samsyn inte räcker om politiken inte också gör vägval.

När seminariet summerades var branschens företrädare överens om att genomförandekraften finns. Jimmy Hagström, ordförande i FSJ, sade att entreprenörerna redan växlat upp. Det som saknas är långsiktiga förutsättningar.

Björn Asplund, ordförande i Swedtrain, sammanfattade en annan återkommande punkt:

”Jag saknar en färdplan från politiken som sträcker sig längre än en mandatperiod.”

Där landade också seminariets huvudfråga – branschen har tagit fram en vision och en färdplan, men om järnvägen ska klara både resandet, godset, underhållet, klimatmålen och beredskapen krävs nu att politiken svarar med samma långsiktighet.