Nya spår på nedlagd järnväg

För 98 år sedan, 1 december 1928, öppnades den 75 kilometer långa Statsbanan Jörn–Arvidsjaur för allmän trafik. Banan förband Stambanan genom Övre Norrland med Inlandsbanan men fick aldrig någon mer omfattande trafik.

När glesbygderna i Norrlands inland blev ännu glesare befolkade och virkestransporterna från Arvidsjaur till Piteå flyttades till landsväg lades tågtrafiken ner 1990.

Gamla spåret i upplösningstillstånd

Spåren har legat kvar men rälerna har rostat, sliprarna murknat och banan förvandlas till en svårgenomtränglig djungel.

Men under det senaste året har banan röjts från träd och sly och de senaste veckorna har två korta sträckor, en vid Jörn och en vid Arvidsjaur, förvandlats till en modern järnväg med makadam, tunga betongsliprar och ännu tyngre räler.

Syftet är att testa metoder för att återuppbygga järnvägar som inte trafikerats på många år.

Behovet av ökad transportkapacitet och möjligheter att leda om tåg i händelse av mobilisering eller krig gör att Trafikverket och Försvarsmakten diskuterar vilka nedlagda banor som behöver sättas i stånd de närmaste åren.

Ska gynna även näringslivet

Återuppbyggnaden av gamla nedlagda banor ska dessutom gynna näringslivet och företag som åter kan transportera råvaror och produkter på järnväg.

Jörn–Arvidsjaur, Orsa–Edsbyn–Bollnäs, den nedlagda delen av Inlandsbanan mellan Filipstad och Mora, Lysekilsbanan mellan Lysekil och Munkedal och den övergivna delen av gamla Haparandabanan Morjärv–Karungi–Haparanda är fem projekt som kan bli aktuella för återuppbyggnad.

”Det har faktiskt gått riktigt bra”, säger Alexander Vengelin, projektledare på Trafikverket. ”Det finns ju inget facit för hur man återuppbygger en järnväg som fått förfalla i årtionden så nu testar vi ett par metoder.”

Värdefullt kunna utvärdera olika metoder

”Om det blir aktuellt att sätta banan Jörn–Arvidsjaur och andra banor i stånd så är det värdefullt att veta vilken eller vilka metoder som är mest effektiva.”

Järnvägen mellan Jörn och Arvidsjaur är relativt enkel att återuppbygga. Den är förhållandevis rak, den går långa sträckor på sand och grus, även om den passerar över några stora myrar, det finns få långa järnvägsbroar och det har inte vuxit upp någon bebyggelse vid spåren.

Sedan vegetationen röjts har de rostiga rälerna skurits av, de murkna träsliprarna schaktats bort och banvallen jämnats till.

Nya räler i 120-meterslängder har dragits ut på rullar längs banvallen och därefter har bandgående spårbyggnadståg med betongsliprar i lasten sakta men säkert byggt nytt spår.

Utmaning få ut räler för nya spåret

”Bland det jobbigaste har nog varit att få ut rälerna till banan”, säger Tobias Lindblad, ansvarig för den svenska verksamheten på österrikiska Swietelsky, som jobbat med det nya spåret på den 4,3 kilometer långa provsträckan i närheten av Jörn.

”Vi har ju åtkomst på endast en plats där det finns en grusväg ner till banan. Därifrån har vi dragit ut rälerna, det var ganska segt, en riktig utmaning.”

”Men spårbyggnadståget har tuggat sig fram på den gamla banvallen, ungefär en kilometer om dagen, lagt ut sliprar och dragit in och fäst rälerna och nu ser järnvägen ganska bra ut.”

Därefter har rälerna svetsats samman, ett antal makadamtåg lagt ut tusentals ton makadam och spåret riktats. Slutligen har kompletterande makadam påförts och spåret plogats.

Olika sliprar, olika räler

Vid spårbygget strax utanför Jörn har man använt nya betongsliprar och nya 60 kg/m-räler medan man vid spårbygget utanför Arvidsjaur använt begagnade sliprar och begagnade 50 kg/m-räler.

Sliprarna kommer från Malmbanan där de fram till häromåret användes mellan Gällivare och Råtsi Många av dessa sliprar har lagrats i Arvidsjaur för att användas om hela banan ska återuppbyggas.

I Jörn finns 70 000 bättre begagnade sliprar från spårbytet på Stambanan genom Övre Norrland för några år sedan.

Oklart när beslut kommer att fattas

Om, när och hur järnvägen mellan Jörn och Arvidsjaur och andra järnvägar i träda ska återuppstå återstår att se.

Förutom att bygga nytt spår måste trummor renoveras, avvattningen i övrigt ses över, broar inspekteras och eventuellt förstärkas.

Men det är bara 65 kilometer kvar att rusta upp.