Annons:
En levande järnväg – 40 år efter nedläggning
Den 19 augusti 1984 var sista dagen som SJ trafikerade den smalspåriga järnvägen Västervik–Hultsfred–Växjö. Banan lades ner trots stora protester, men järnvägen mellan Västervik och Hultsfred kom att överleva. 40 år senare är banan byggnadsminne och rälsbussarna rullar fortfarande den sju mil långa järnvägen.
Text: Peter Johnsson
Rälsbussarna rullar fortfarande på banan, 40 år senare. Foto: Tjustbygdens Järnvägsförening
Annons:
Att rädda och bevara den smalspåriga järnvägen har inte varit enkelt. Trafiken kom i gång 1987 i det privata bolaget VHVJ:s regi, men redan fem år senare var den sagan slut. Bolaget gick i konkurs, Vägverket byggde nya E22 över järnvägen vid Mossvik utanför Västervik och Banverket tog bort anslutningsväxeln vid Jenny station.
Allt verkade hopplöst.
Men i Tjustbygdens Järnvägsförening och det nystartade bolaget Förvaltnings-AB Smålandsbanan fanns en tro på järnvägen och en envishet som gav resultat.
1995 kom trafiken igång igen i blygsam skala och mot alla odds kom E22-bron vid Mossvik att byggas år 2001. Året därpå återanslöts smalspåret till Tjustbanan vid Jenny och tågen kunde åter nå Västervik.
”Vi återinvigde trafiken till Västervik på Valborgsmässoafton 2003”, berättar Peter Heller från Tjustbygdens Järnvägsförening.
”Det var en viktig milstolpe för föreningen och helt nödvändigt för en långsiktig trafik på vår järnväg. I Västervik finns vår verkstad som vi måste nå med fordonen för att kunna ta hand om dem på ett vettigt sätt.”
Tjustbygdens Järnvägsförenings ångloksdragna extratåg möter ett av de sista ordinarie SJ-tågen i Ankarsrum den 19 augusti 1984. Foto: Smalspårsarkivet/Anders Carlsson
Rälsbussen med nummer 900 rullar fortfarande på banan, 40 år senare. Foto: Smalspårsarkivet/Anders Carlsson
Under de drygt 20 åren som Tjustbygdens Järnvägsförening har drivit järnvägen mellan Västervik och Hultsfred har verksamheten utvecklats på många sätt. Förutom turisttrafiken sommartid har verksamheten med beställningståg utökats kraftigt och tågen rullar i stort sett året runt.
”Vi har sakta men säkert höjt kvaliteten”, berättar Peter Heller.
”Numera har vi möjlighet att ha våra fina rälsbussar från 1950-talet uppställda inomhus, och det gör att de är mycket fräschare än tidigare.”
”Även våra stationsmiljöer har fått en uppsnyggning och är mycket mer välhållna än när SJ lade ner järnvägen. Trädgården vid stationen i Verkebäck har till exempel återställts till 1950-talsutseende”, berättar Peter Heller.
En film med rörligt material från den 19 augusti 1984. Foto: Smalspårsarkivet/Tomas Borum
Även söder om Hultsfred finns järnvägen kvar.
Mellan Åseda och Växjö är banan riven sedan mer än 20 år, men mellan Hultsfred och Åseda kan man cykla dressin på stora delar av sträckan. Dressincyklingen är också en populär turistattraktion och vid den ombyggda stationen i Hultsfred finns dressinerna och rälsbussarna sida vid sida.
”Vi är glada att vi kan trafikera sträckan mellan Västervik och Hultsfred med de klassiska gul-orange rälsbussarna, samma vagnar som SJ använde på banan”, säger Peter.
”Och visst är vi stolta över att kunna visa upp en levande järnväg 40 år senare!”
ANNONS:
Relaterat innehåll:
Itino krånglar i öst och väst
Dålig tillförlitlighet och brist på reservdelar leder till många inställa turer med Itino-tåg även för Västtrafik och Krösatågen. Men det kan finnas ett ljus i slutet av tunneln.
Med 1 200 ton flis från skog till ugn
Lastningen går som tåget. Lossningen går som tåget. Men tåget går inte som tåget. Det blir många inbromsningar och många tunga starter när 1 200 ton bränsleflis transporteras från Småland till Stockholm.
Nystart för persontåg i norr
1 april återupptas persontågstrafiken mellan Boden och Haparanda efter 29 år utan ordinarie trafik. Stationen i Haparanda rustas upp och i Kalix byggs en helt ny station.
Många vill till Norrland i sommar
Sedan Folkhälsomyndigheten aviserade att reserestriktionerna skulle bli mindre strikta har bokningarna till SJ:s nattåg till Jämtland och Övre Norrland ökat drastiskt.
