Försvaret kräver enkla lösningar

Försvarsmakten lämnade nyligen sitt yttrande över Trafikverkets förslag till Nationell plan för transportinfrastrukturen 2026–2037.

”Försvarsmakten, som en del i totalförsvaret, är intresserad av all infrastruktur, då det ger oss störst handlingsfrihet till militär rörlighet och därmed förutsättningar att kunna vara på rätt plats, i rätt tid med rätt utrustning för att eventuellt kunna genomföra väpnad strid”, skriver överstelöjtnant Per-Ove Norell vid Försvarsstaben, Försvarsmaktens främste företrädare för transporttjänst, till Järnvägar.nu.

Ökat behov av militära transporter

”Omvärldsläget har försämrats mycket snabbt och är mer oförutsägbart nu än tidigare. Sveriges nya roll i olika allianskonstellationer, inte minst Nato, har tydligt identifierat nya behov av dels förhandslagring, dels transitering av allianspartner förband och förnödenheter i och genom Sverige.”

”Man kan heller inte bortse från att en aggressor kan komma att försöka sabotera våra och våra allianspartners transportvägar inför ett sådant scenario, det är tydligt i det pågående kriget i Ukraina. Det är därför viktigt att beakta förberedande åtgärder i transportsystemet som minimerar negativ påverkan på vår militära rörlighet samt det övriga totalförsvaret och som medger funktionalitet i mycket störda till rena krigsförhållanden”, skriver Per-Ove Norell.

Viktigt utnyttja anläggningen i krig och fred

I remissvaret betonar Försvarsmakten hänsynstagande till ”dual use”, infrastruktur som är viktigt både för civila och militära syften, där finansiering kan ske genom den nationella planen.

”För Försvarsmakten är tillgänglighet, driftsäkerhet, redundans, möjlighet till alternativa färdvägar, hög bärighet och kapacitet i exempelvis väg och järnväg viktigare faktorer än hög hastighet. Det krävs riktade och prioriterade åtgärder på utvalda platser och stråk för att i största möjliga mån säkerställa rörlighet även under krigsförhållanden”, skriver Försvarsmakten.

Försvarsmakten ser banor som tillåter 22,5 tons axellast och mötesstationer för 750 meter långa tåg som ett minimum men betonar att 25 tons axellast är önskvärt. Om det kan ske smärre justeringar av investeringarna som gör att man kan uppnå 25 ton välkomnar Försvarsmakten det.

Ökat anslag till Inlandsbanan

Anslaget till Inlandsbanan bör öka kraftigt så att bärighet och mötesmöjligheter längs hela sträckan Kristinehamn–Gällivare garanteras.

Triangelspår bör anläggas i Kristinehamn, Mora, Östersund, Jörn och Buddbyn norr om Boden för att förenkla transporterna.

Försvarsmakten strävar tillsammans med sina allianspartner efter transporter som är ”kontaktledningsoberoende”, det vill säga genomförs med diesellok.

Försvarsmakten ser därför diesellok som en kritisk resurs men konstaterar att det är på väg att bli en bristvara.

Starkare röjningslok

Ett ”dual use”-perspektiv kan vara att anpassa Trafikverkets användning av röjningslok så att de har tillräcklig dragkapacitet för militära ändamål.

Försvarsmakten vill också ha ett utökat ekonomiskt stöd för att utrusta diesellok med ETCS/STM för att se till att dessa ska finnas kvar i tjänst så länge som möjligt.

Men Försvarsmakten är samtidigt kritisk mot införandet av det trafiksäkerhetssystemet ERTMS.

”Vi ser en mycket stor fördel med enklare signalsystem som system M eller system H med möjlighet till lokalbevakning på utpekade driftplatser för att säkerställa tågklarering av transporter under mycket störda till krigsliknande förhållanden”, skriver Försvarsmakten men konstaterar också att manuell tågklarering kräver ett mycket större antal tillgängliga lokaltågklarerare än idag.

System M innebär manuell tågklarering och System H innebär optiska signaler, linjeblockering och fjärrstyrning enligt det koncept som ännu är vanligast på de svenska järnvägarna.

Krävs reservsystem för ERTMS

”Utrullningen av ERTMS bör därför göras med väldefinierade reserv- eller alternativa trafikledningsmetoder. Den idag valda ERTMS nivå 2 är inte utvecklad för krigets krav och har sämre tekniska förutsättningar avseende reservförfarande än ERTMS nivå 1 med bibehållande av optiska signaler”, skriver Försvarsmakten i sitt yttrande till regeringen.

”På sträckor aktuella för ERTMS-utrullning, exempelvis Malmbanan, bör snarast en anpassning för att tillgodose ovan sårbarhet åtgärdas. Det gäller även på likartade banor med ”dual use”, som exempelvis Mittbanan, Haparandabanan och vissa banor i södra Sverige.”

Tjustbanan viktig för Försvaret

Försvarsmakten förordar att System H införs på Tjust-och Stångådalsbanan, som i dag har ett unikt radioblockeringssystem, i stället för ERTMS.

Försvarsmakten vill samtidigt se en standardhöjning med avseende på bärighet och kapacitet på Tjustbanan, som förbinder Linköping med Västervik, med bibehållen anslutning till Linköping C.