”Sätt underhållet i fokus”

Infrastrukturinvesteringar i vägar och järnvägar skapar stort engagemang. Men har vi en modell som fungerar? Frågan ställs av Magnus Persson, före detta ordförande i Trafikverket.

Magnus Persson

Statssekreterare Kommunikationsdepartementet (s) 1994–1998 och styrelseledamot samt ordförande i Trafikverket 2013–2021.

I januari kom Trafikverket med sitt inriktningsunderlag för infrastrukturen för åren 2026–2037. Remissvaren ska ha kommit in den 15 april. Det beskriver inriktningen för transportsystemets utveckling men, som Riksrevisionen påpekat, är det inte dessa insatser som kommer att genomföras. Det räcker att säga ”nya stambanor”, ERTMS, Norrbotniabanan eller nu senast Malmbanan, för att inse att så nog blir fallet också denna gång.

Det är dags att inse att den plan som regeringen fastställer är ett underlag för Trafikverket med flera för den fortsatta planeringen. Man ska med andra ord inte se den som ett löfte om genomförande.

Detta bör inte minst gälla när stora kostnadsökningar uppstår i processen efter planbeslutet i samband med till exempel lokaliseringsutredningar. Håller inte kalkylen bör Trafikverket bromsa och rekommendera regeringen att avbryta eller att göra ett omtag i nästa planeringsomgång. Här har regeringen nu tagit steg i rätt riktning och skickat tillbaka objekt till Trafikverket för omprövning – bra gjort!

I december 2023 lämnade Riksrevisionen sin granskning av ”nationell plan för transportinfrastrukturen. Men Riksrevisionen missar åter att granska det viktigaste i hela planprocessen, nämligen den allt för låga nivån på underhåll och reinvesteringar, i förhållande till budgetramen.

För det som först och främst bör ske är ju äntligen uppenbart för alla, något som borde stå i alla remissvar, nämligen att fokus nu måste vara underhåll och reinvesteringar i den infrastruktur vi redan har.

Detta lyfte jag i min roll som statssekreterare på Transportforum i Linköping redan 1996. Min upplevelse då som nu är att en ny stor bro ses som viktigare än att underhålla ett antal vägar i inlandet. Detta är förödande för näringslivet och alla dagliga pendlare.

Därför var det underhållet jag som ordförande, tillsammans med övriga i Trafikverkets styrelse och dåvarande generaldirektör Lena Erixon, lyfte fram i inriktningsunderlaget hösten 2020. Den dåvarande regeringens hantering av detta förslag är det som starkt kritiseras av Riksrevisionen. Jag befarar att inget statsråd orkar hålla emot. Frestelsen att byta ut tråkigt underhåll mot spektakulära bandklippningar är allt för stor. Ingen vore gladare än jag om Andreas Carlson motbevisar min farhåga. Och ni som nu skriver remissvar bör backa upp honom!

För att göra denna synvända behövs tre saker:

En högre nivå på väg- och järnvägsunderhåll, fastställd i en bred uppgörelse i riksdagen. En särskild proposition om detta bör komma från regeringen. Underhåll och reinvesteringar måste beslutas och prioriteras som bas i infrastrukturpolitiken. Nyinvesteringarna får bli dragspel i budgetförhandlingarna – inte tvärtom som i dag.
Sluta med sidoförhandlingar. Mycket av ryckigheten, kostnadsökningar och osäkerheter kan härledas till de parallella (med Trafikverkets ordinarie process) förhandlingar som genomförts, till exempel Sverigeförhandlingen. Genom att placera investeringsdiskussioner utanför det ordinarie planeringssystemet har fokus riktats om, resurser flyttats och i slutändan – ja, vad har blivit bättre? Regeringen bör avstå från frestelsen att hantera investeringar vid sidan av ordinarie beslutsprocesser. Lita på Trafikverket!
Långsiktigheten i infrastrukturen kräver mer – inte mindre – konsensus. Riksdagen och de politiska partierna har tillsammans det ansvaret. Man bör ta sig en större och mer strategisk roll genom att en parlamentarisk infrastrukturberedning, liknande försvarsberedningen, tillsätts för att ta fram långsiktiga förutsättningar och underlag. Att inom ramen för Tidösamarbetet säkra riksdagsmajoriteten för den kommande planen bäddar för nya tvära kast vid ett eventuellt kommande regeringsskifte. Våga bryta mönster och bjud in oppositionen till breda samtal!

Magnus Persson, statssekreterare Kommunikationsdepartementet (s) 1994–1998 och styrelseledamot samt ordförande i Trafikverket 2013–2021.

Relaterat innehåll:

Debatt

DEBATT: Det behövs fler kvinnor inom järnvägen

Internationella kvinnodagen fyllde som vanligt sociala media och nyhetssidor med hyllningar och fina ord om goda intentioner. Men vad gör järnvägsbranschen resten av året för att öka jämställdheten? Hur lockar vi kvinnor till denna extremt mansdominerande värld? Förutom små enkla konkreta steg, som att införa gratis mensskydd på toaletter, som jag sett här och var, tycker jag att det ekar tomt. Alldeles för tomt. Det undrar Ewa Forslund, som är styrelseledamot i Vätebolagen.