fbpx

Snart rivs järnvägen till Karlsborg

Persontågen rullade i 110 år, godstågen i ytterligare sju år i statlig regi samt tolv år i privat regi. Men nu är kontaktledningen borta, rälerna har börjat transporteras iväg och nästa år börjar rivningen på allvar.

AV ULF NYSTRÖM • Publicerad 3 april 2021

 

FOTO: PER NIKLASSON
Per Niklasson åkte Skövde-Karlsborg och fotograferade två fina dagar i augusti 1975 . Efter en knapp från mil från Skövde gör rälsbussen uppehåll i det lilla samhället Igelstorp.

Får Trafikverket ont om pengar kanske Karlsborgsbanan kan fira sin 150-årsdag 2026. Men planen är att de sista resterna av den 44 kilometer långa järnvägen mellan Skövde och Karlsborg rivs hösten 2023.

Persontågstrafiken lades ner 1986 och SJ slutade köra godståg 1993. Privata Skövde-Karlsborgs Järnvägs AB körde godståg 1995-2006. Sedan dess har banan legat för fäfot och är så igenvuxen att det snarare fordras motorsåg än machete för att ta sig fram på ruttnade sliprar mellan rostiga räler.

Många har kämpat för att banan skulle rustas upp och åter trafikeras med tåg men förespråkarna var sämre organiserade och mindre uthålliga än de som velat begrava tankarna på tågtrafik och riva banan.

Politisk splittring i berörda kommuner

Politikerna i de två kommunerna längs banan, Karlsborg och Tibro, har varit splittrade och motståndet mot rivning har främst kommit från Järnvägsfrämjandet, lokala eldsjälar och ett antal järnvägsvänner från in- och utlandet.

Men nu verkar även de sista entusiasterna ha givit upp.

Större delen av Karlsborgs bangård har rivits upp och i vår har Infranord hämtat ett par kilometer räler som behövs på andra banor i landet, räler som väger 40 kg per meter är en bristvara i dessa tider med tyngre räler.

Trafikverket diskuterar med Miljösamverkan Östra Skaraborg hur förorenade massor ska tas om hand och om Trafikverkets kassa inte sinar helt rivs resterande spår och kontaktledningsstolpar 2022-2023.

Statsbanan Skövde-Karlsborg stod klar 1876 och var en av de få bibanorna som staten byggde. Anledningen var att Karlsborgs fästning skulle hysa såväl konungen som guldreserven om Sverige invaderas av den lede fi.

FOTO: PER NIKLASSON
Efter ytterligare en mil bromsar rälsbussen in framför det prydliga stationshuset i Tibro.

Centralförsvarstanken övergavs

Denna strategi, centralförsvarstanken, hade dock övergivits redan innan fästningen stod klar 1909 efter 89 års idogt byggande men järnvägen, ovanligt rak och ganska tidigt elektrifierad, låg där som ett långt järnspett över västgötaslätten.

Stationerna Igelstorp, Tibro, Fagersanna, Mölltorp och Karlsborg och ett halvdussin hållplatser hade bra tågförbindelser med Skövde och understundom direkt till Falköping i 110 år.

Godstågen försåg regementena i Karlsborg, bland andra Göta ingenjörsbataljon, Karlsborgs artillerikår, Karlsborgs luftvärnsregemente och Livregementets husarer (K3), samt så småningom Västgöta flygflottilj (F6) med material och flygbränsle.

Persontrafiken fortsatte till 1986 då den lades ner.

Rälsbussar ersatte loktåg på 60-talet

Rälsbussar sattes in i persontrafiken på 1960-talet. Dieseldrivna Y7 var dominerande. 

I godstågen användes oftast Hg-lok. SJ fortsatte att köra godståg till 1993. Efter några år började Skövde-Karlsborgs Järnvägs AB köra godståg mellan Skövde och Tibro, ibland med en avstickare till Karlsborg, med lokomotor Z65 som dragkraft.

Enligt uppgift gick sista godståget 2005 eller 2006.

19 november 2006 genomfördes en resa Skövde-Tibro tur och retur med en Itino-motorvagn från Värmlandstrafik.

Sträckan Tibro-Karlsborg hade stängts för trafik av Banverket redan 2003. Inget underhåll skedde därefter på den sträckan.

Sträckan Tibro-Karlsborg stängdes formellt 2010 och sträckan Skövde-Tibro 2018.

FOTO: PER NIKLASSON
Strax utanför Tibro kliver en ensam resenär av vid Örlebadets hållplats.

Bangården i Karlsborg revs 2017

Bangården i Karlsborg revs 2017 och resten av banan Skövde-Karlsborg ska enligt Trafikverkets planer rivas upp med start 2022.

Järnvägsfrämjandet, Föreningen Karlsborgsbanan, andra organisationer och många enskilda personer har velat rädda banan från upprivning och förmå Västtrafik att börja köra persontrafik på sträckan men alla ansträngningar har varit förgäves.

När persontrafiken skulle läggas ner var Åke Nilsson, dåvarande vd på Asea Traction, ledamot av Transportrådet som i praktiken beslutade om nedläggningar av järnvägar. Åke Nilsson reagerade över planerna på nedläggning av trafiken på en bana med god standard, elektrifierad och med lika många resande som de andra banorna i ”nedläggningsgruppen” tillsammans.

Olle Ek på Asea Traction fick i uppdrag av Nilsson att räkna på kostnaden för tågtrafik. Det visade sig att tågtrafik skulle bli endast en miljon kronor dyrare per år än busstrafik men SJ prutade sitt pris och de tre berörda kommunerna var beredda att dela på kostnaden.

FOTO: PER NIKLASSON
I Karlsborg väntar resenärerna in avgångstiden på perrongen den fina sommarkvällen i augusti 1975.

Buss till varje pris

Olle Ek presenterade kalkylen för Skaraborgs Länstrafik men blev utslängd från mötet, busstrafiken skulle plötsligt kosta hälften så mycket som angivits.

Så småningom stod det klart att Transportrådet var angeläget om att få genomgående busstrafik Karlsborg-Skövde-Skara-Lidköping och var därför berett att ta halva kostnaden för busstrafiken.

Och det priset kunde varken SJ eller kommunerna konkurrera med.

Om inte pengarna på Trafikverkets rivningskonto sinar rivs de resterna av banan 2022-2023 och banvallen förvandlas till åker, äng, granskog eller i bästa fall gång- och cykelväg.

En 147-årig epok är över.

1976, elva år innan persontrafiken lades ner, åkte den då 19-årige Per Niklasson mellan Skövde och Karlsborg tillsammans med en kompis.

”Vi hade båda arbetat extra på telefonupplysningen i Stockholm och hade därför Specialfribiljetter, något som kunde ges till arvodister efter ett antal dagars tjänstgöring”, berättar Per Niklasson 46 år senare.

”Tvåveckorsresans tyngdpunkt bestod i att vi cyklade utmed Dal-Västra Värmlands Järnväg i närmare en vecka för att kunna hela banan.”

FOTO: PER NILKASSON
Z43 158 med försvarets tankvagnar för bränsle i Karlsborg.

Tvåfaldig tur och retur Karlsborg

 Men det blev också två tur och retur-resor till Karlsborg med en dags mellanrum.

”Under mellantiden var vi i Skara och lyckades, utan loktillstånd men tack vare kompisens sociala talang, få åka med på Tp-lok till både Nossebro och Götene”, säger Per Niklasson.

”Våra resor var alltid minutiöst förberedda med i förväg upprättad tidtabellsbok, bokade platsbiljetter och hotellrum.”

”En ambition var att fotografera varje station eller hållplats med tåget stående inne. Detta fungerade bäst på banor med rälsbusstrafik där föraren oftast betraktade oss med överseende och många gånger gjorde extra uppehåll för att vi skulle kunna fotografera.”

”En noga avvägd mängd Kodachromerullar medfördes, kanske den dyraste posten i sammanhanget. Sommaren 1975 var varm och solig och det blev många bra bilder.”

Fler artiklar

Mindre miljöpåverkan får kosta

Mindre miljöpåverkan får kosta

Tåget ska vara det överlägset bästa alternativet för miljö och klimat. Det är ledstjärnan för Inlandståg som för tillfället bedriver en blygsam trafik på Inlandsbanan och angränsande banor. Men nu är äntligen det första Lint-tåget i Sverige.

read more

Vill du läsa fler artiklar?