Ångloken banade väg i Skåne

Skåne och stora delar av Sverige upplevde några kalla och snöiga vintrar under första delen av 1960-talet.

Vintern 1965-1966 havererade många ellok och ångloken fick rycka ut för att rädda både person- och godstågstrafiken på flera linjer.

Men varje vinter under 60-talet fick ångloken sköta snöröjningen på flera icke-elektrifierade linjer i Skåne, som Malmö-Vellinge, Malmö-Ystad, Malmö-Simrishamn och Ystad-Kristianstad.

Ångloken klarade snöröjningen

”Dieselloken var i allmänhet upptagna av ordinarie godståg så ångloken fick ta hand om extra godståg och snöplogningen”, säger Jan-Anders Wihrén som följde de tågtrafiken i Skåne med sin kamera och sitt anteckningsblock under hela 1960-talet.

”Jag var intresserad av tåg och järnvägar redan i småskolan och fotograferade så mycket jag hann av de ånglok som ännu var i tjänst de sista åren.”

”Förutom att fotografera tågen under främst 1960- och 1970-talen hade jag ofta möjlighet att få åka med i lokhytten”, säger Jan-Anders Wihrén. ”För det mesta hade jag skriftligt tillstånd utfärdat av maskiningenjör Gösta Weiborn i Malmö men efterhand som jag lärde känna vissa lokförare så kunde jag få följa med på loket utan tillstånd.”

18 februari 1963 åkte unge Wihrén med lokalgodståg 8273 Malmö-Sjöbo-Tomelilla, backgående S1 1915 utgjorde dragkraften.

Nästan nya ånglok

S1-loken byggdes av Nohab i Trollhättan så sent som 1952-1953, de sista ångloken som byggdes i Sverige, och 1915 var bara elva år gammalt när det fick dra den ganska tunga godståget över de vita skånska vidderna.

”Tåget körde fast i snön mellan Kyrkheddinge och Dalby”, minns Jan-Anders Wihrén. ”Det var inte så mycket snö men som så ofta packades snön hårt i skärningarna.”

En stationskarl vandrade ut till tåget från Dalby och hjälpte föraren och eldaren att skotta loss tåget.

Någon kilometer senare var det dags igen, tåget körde fast lite närmare Dalby. Efter en halvtimmas skottning kunde lokalgodståget fortsätta resan österut.

”Det hade gått åt mer vatten än vanligt under resan och lokpersonalen tvingades ta vatten i Sjöbo. Vi var försenade efter de två ofrivilliga stoppen och blev ännu senare vid vattentagningen så det blev en sen återkomst till Malmö i kvällningen.”

Lokpersonalen van vid förseningar

”Men lokförare och eldare tog förseningen med jämnmod, det var inte ovanligt med ganska stora förseningar under snövintrarna på 60-talet”, säger Jan-Anders Wihrén.

Dagen därpå, tisdag 19 februari, fick den skollovsledige 17-åringen följa med ett spårrensningståg på Falsterbobanan.

Lokföraren Helge Lindh från Ystad, som Jan-Anders Wihrén hade förmånen att få åka med många gånger, körde E 1043, byggt 1910, från Södervärn till Vellinge och åter. Bron över Falsterbokanalen var ganska klen och klarade inte de tunga E-loken med 84 tons tjänstevikt.

Ett rälsbusståg hade kört fast utanför Tygelsjö och fått utrymmas, behovet av snöröjning var akut.

Det var inte många decimeter snö där heller men den kompakta skånska snön med mycket jord och sand hade bildat hårda drivor.

”Vi fick rensat banan med spårrensaren utan större problem”, säger Jan-Anders Wihrén.

​Ånglokstendrar blev snöplogar

Oftast bestod snöröjningstågen av tenderplog, ånglok och spårrensare. Tenderplogarna var bättre begagnade ånglokstendrar som byggts om med en stora snöplogar längst fram och fyllts med tyngder, oftast betongelement, för att få ökad vikt.

”Snöplogen tog undan snödrivorna och spårrensaren som kopplades bakom loket rensade bort snö längs med rälerna.”

Många år senare, i januari 1970, fotograferade Jan-Anders Wihrén ett plogtåg mellan Simlinge och Åby på sträckan Trelleborg-Klagstorp. Ångloket J 1393, som finns bevarat hos Skånska Järnvägar i Brösarp, stod för drag- och tryckkraften.

”Jag stod på vägen alldeles intill en vägkorsning när plogtåget röjde banan med stor kraft” minns Jan-Anders Wihrén. ”Sekunden efter att jag tog bilden fick jag en hel massa snö över mig men vad gjorde det, jag hade ju fått min bild.”

SJ slutade använda ånglok 1972

Det var ett av de sista åren ångloken användes i snöröjningståg i Sverige, 1972 upphörde SJ med ångloksdriften. Efterhand hade ångloken i Skåne bytts ut mot diesellok T21.

Vintern 1965-1966 tvingades SJ sätta in ånglok i många tåg som ersättning för defekta lok, främst ellok.

I april 1966 var det fortfarande stora snöproblem i Skåne och 17 april, söndagen efter påskhelgen, ersattes minst ett par rälsbusståg mellan Ystad och Malmö av loktåg med ångloket E 1460 och fyra personvagnar. De flesta tågen var rejält försenade.

”Det fanns under större delen av 1960-talet ånglok stationerade i Malmö, Ystad och Kristianstad”, säger Jan-Anders Wihrén. ”I Malmö var det under de första åren ett tiotal ånglok.”

”Ett par lok var alltid påeldade och klara för tjänstgöring och när väderleksprognoserna talade om snöoväder fanns ytterligare ett par lok under ånga.”

Tidtabell för snöröjningståg

”Det fanns till och med tidtabell för ett plogtåg från Ystad till Malmö med avgång mellan 04 0ch 05 på morgonen. Tåget kördes efter särskild order från tågledaren i Malmö före dagens första persontåg om det snöat ordentligt under natten.”

Ångloken kördes under de sista åren med ångdrift av erfaren personal, förare och eldare som hade tusentals mil på spåren i ånglok bakom sig.

”Det var förare och eldare som jobbade bra ihop och som kände sina lok väldigt väl”, säger Jan-Anders Wihrén.

Ångloken i Skåne användes under 1960-talet förutom i snöröjningstågen i godstågen Malmö-Tomelilla, senare Malmö-Sjöbo, i stentågen från Dalby och i tågen med stridsvagnar till och från Harlösa för Södra skånska regementet (P7).

​