Tågtrafiken inte värd en enda rad
Järnvägen måste förklara vad bra den kan vara, hur mycket den kan bidra med och att järnvägen kan göra en hel del själv. Allt måste inte vara så dyrt.
Kan vi inte försöka lösa problemen? Någon?
Krönika av Niclas Härenstam: Jag gillar verkligen att åka tåg. Betydligt mer än den genomsnittlige tågresenären, vågar jag hävda. Men att vara järnvägsentusiast det senaste dryga halvåret har minst sagt varit tålamodsprövande.
Fler personliga möten under tågresan
Äntligen ser vi ljuset i tunneln. Efter snart två år av restriktioner kan livet börja återgå till det vi trodde var normalt. Det är förstås goda nyheter för resenäringen som lidit svårt under pandemin. Framför allt kan det mer lukrativa tjänsteresandet komma igång på allvar igen. Nu kan alla inställda kurser och konferenser bli av.
Nya behov kräver nya lösningar
Förra helgen var det dags igen. Ännu en järnväg fick tillbaka sin persontrafik. Efter nästan 50 år stannar tågen återigen på hållplatserna utmed Söderåsbanan Åstorp-Teckomatorp. Igen, för så sent som i våras återkom persontrafiken på sträckan Boden-Haparanda och för ett år sedan var det Lommabanan Kävlinge-Malmö som hade nypremiär.
Klimatet ställer krav på transportsektorn
Klimatet ställer krav på transportsektorn. I Sverige är transporter en av de stora källorna till CO2-utsläpp. Borde vara ett drömläge för tåget. Är det så?
Möjligheternas godståg
Det finns ingenting som gör mig så nervös för godstågens framtid som när man börjar prata om att klimatet kommer innebära att godstrafiken på järnväg måste öka.