Publicerad: 2024-03-28

Det är något grundläggande fel

Vid en konferens nyligen berättade en person för mig att vi i Sverige på 1850-talet satsade uppemot en fjärdedel av statens utgifter på att bygga järnväg och att staten lånade betydande belopp. Tänk om man haft dagens sätt att resonera på den tiden. Då hade det aldrig blivit några järnvägar.

Jonas Friberg

Jonas Friberg

Nätverksexpert, organisationskonsult och ledarskapsutbildare med hundratusentals kilometer tågresor i bagaget. Ordförande i Resenärerna.

Foto: Svante Fält

Förutom det politiska modet att investera i något som var framtiden och våga vara hyfsat tidiga, det gav försprång, så gick det ju häpnadsväckande fort.

Sen dess har Sverige utvecklats av järnvägen, dels för godstrafiken och våra stora exportframgångar av varor från norra landet till kunder i Europa och för regionförstoringar.

Det tål att påminnas att järnvägen i Sverige har dubbelt så många resenärer och nästan dubbelt så många tåg som för bara 30 år sedan. Detta utan några omvälvande satsningar.

Västra stambanan byggdes på åtta år

Bygget av järnvägen mellan Stockholm och Göteborg tog mindre än åtta år. Utan avancerad datakraft för beräkningar, utan erfarna konsulter, utan maskinkraft att tala om med med ledarskap och mod.

Det känns inte som att utvecklingen går framåt.

Utbyggnaden av Västkustbanan till dubbelspår inleddes för 35 år sedan men är ännu inte klar. Rc3 1051 i Vidas färger passerar Hamra söder om Varberg i skymningen 4 maj 2023 med tåg 49212 med sågade trävaror. Här kommer dubbelspåret mot Varbergstunneln att vika av mot öster.

Annons:

Tillsammans med TiM-pendlarna skrev jag nyligen en debattartikel i Västmanlands Läns Tidning (VLT) om Mälarbanan. Den beslutades på 1980-talet och som det nu ser ut lär den vara färdigställd ungefär 60 år senare då sista flaskhalsen vid Sundbyberg nu beräknas vara klar cirka 2040–2045. Att få dubbelspår på Västkustbanan har tagit en hel generation.

Vi måste öka tempot

Det måste till något här. Järnvägen har inte ett marknadsproblem utan ett kapacitetsproblem och vi behöver både få investeringar gjorda men vi måste också få upp tempot. Det är ju galet att vi bygger stumpar här och där som inte kan komma till full nytta på evigheter. Dessutom måste planeringsprocesser och byggen snabbas upp.

Byråkratin måste hanteras. Läste nyligen här på Järnvägar.nu om SJ EuroNights problem att få vagnar godkända i Danmark, det tar uppenbarligen nära ett år att få till.

Så här kan vi inte ha det.

Vi som reser förväntar oss att alla delar av systemet är fokuserade på att se till att det kan gå så många tåg som samhällsbygget kräver och vi resenärer efterfrågar.

Kan vi inte hitta någon frizon där vi testar fram formel 1-perspektiv också på planering och genomförande?

ANNONS:

Relaterat innehåll:

DebattKapacitet

Götalandsbanan har enorm potential

Bo Lind är pensionerad universitetsadjunkt. Han menar att det det svenska järnvägsnätet inte alls är fullt utbyggt som många påstår. I dag saknar Stockholm och även Linköping och Norrköping i stort sett direkta tågförbindelser med flera större städer i landet.