Gemensamt ansvar för järnvägen

Dagen inleddes med Swedtrains ordförande Björn Asplund och Tågföretagens ordförande Monica Lingegård på scen.

”För att lyckas inom svensk järnväg måste vi samverka. Det här är platsen där det faktiskt händer. Idag är vi 250 deltagare från 90 aktörer, det säger något om kraften i branschen”, sa Björn Asplund.

Monica Lingegård påminde om varför tempot måste upp.

”Vårt uppdrag är tydligt, vi måste flytta transporter från flyg till järnväg för klimatets skull. Järnvägen är kapacitetsstark men måste rustas upp och det måste gå fortare än idag. Det är därför alla här är så viktiga, för vi vill framåt på riktigt.”

Försvarsmakten visar vägen

Ett av förmiddagens mest uppmärksammade inspel kom från Försvarsmaktens Per Öster, som berättade om hur nya arbetssätt och samarbeten kan skapa förutsättningar för att snabbare implementera ny teknik.

”Sverige måste återta förmågan att producera kritiska reservdelar. Innovation hittar vi ofta hos små och medelstora företag som har svårt att nå igenom hela vägen upp i näringskedjan, därför måste vi öppna dörren för fler ”, sa han.

Initiativet under namnet ”Kasta loss”, går enkelt förklarat ut på att kommun, Försvarsmakt, näringsliv och universitet samverkar och arbetar under samma tak i ett innovationskluster. På mindre än ett år hoppas Per Öster att projektet ska kunna återta en produktionskapacitet för reservdelar till Trafikverket som bygger totalförsvarsförmåga.

Trafikverket växlar upp

Trafikverkets Jonatan Lennartsson redovisade hur myndigheten nu skalar upp takten på underhållet. Spårbyten, växelbyten och kontaktledningsprojekt ökar kraftigt under kommande planperiod, samtidigt som digitalisering ska förbättra både planering och prioriteringar.

Växelfabriken och Kontaktledningsfabriken lyftes fram som exempel på industrialisering som kortar ledtider och ökar förnyelsetakten.

Inlandsbanan mer än turism

Inlandsbanans vd Otto Nilsson presenterade hur hela banan kan rustas upp med en alternativ finansieringsmodell.

”Inlandsbanan är inte bara sommarturism och picknickkorgar, den är också en livlina för skogsindustrin och svensk beredskap”, sa han.

Kostnaden för att rusta upp Inlandsbanan enligt förslaget är 11,5 miljarder.

”En annan finansieringsmodell kan ge Sverige kapital, tempo och innovation på ett sätt som vi annars inte får”, sa Otto Nilsson.

Från pilot till praktik

Hur lösningar och arbetssätt ska implementeras i större skala och i snabbare takt diskuterades i dagens första panel som bestod av Ulrika Geeraedts, chef för verksamhetsområde planering Trafikverket, Stefan Gustavsson, vd Infranord, Kristina Nyquist, vd Siemens Mobility Sverige, Daniel Öholm, Business Developer Vossloh Nordic Switch Systems och Mats Boman, VP Business Development Prover Technology.

Ulrika Geeraedts betonade att lyckade initiativ, som insatserna i Västernorrland och Malmbanan, måste kunna överföras till ordinarie drift.

”Det är bevis på att vi kan bättre och mer, men vi kan inte leva i ett ständigt akutläge”, sa hon.

Daniel Öholm konstaterade att Malmbanan-projektet visar vad som händer när vi jobbar tillsammans.

”30 000 meter räls byttes ut och 600 brännsvetsar utfördes efter bara 12 veckors planering. Det är fantastiskt”, sa han.

”Växelfabriken löser ett systemproblem. 5 000 växlar har passerat sin livstid och vi kan nu skala upp och byta ut dem i en snabbare takt.”

Kristina Nyquist pekade på att frigöra innovationskraften i leverantörsledet.

”Lägsta pris vinner-modellen håller inte längre. Vi behöver fler remissrundor och mer dialog före upphandling, annars tappar vi tempo”, sa hon.

Infranords vd Stefan Gustavsson lyfte kompetensbristen som en av de kritiska flaskhalsarna.

”Vi behöver 4 000 nya personer in i branschen. Men digitalisering kan också hjälpa, till exempel skulle 10 procent av vår personal kunna frigöras genom digitala besiktningar som inte är tillåtet idag”, sa han.

Panelen konstaterade också att mindre företag har tekniken som krävs, men får inte alltid in den i systemet.

”Utmaningen är inte sällan regelverken. Digitalisering och öppna data kräver nya processer och moderniserade regelverk”, sa Mats Boman. 

Eva Forslund från Väte Rail  och Women in Rail visade därefter att branschen vill framåt,

“30 procent är kvinnor här i rummet och samma siffra har vi i järnvägssektorn. Women in Rail är ett nätverk för att dela erfarenheter och skapa verktyg för en mer jämställd järnväg”, sa hon.

“Det här är inte en kvinnofråga utan en branschfråga. Mer jämställda organisationer är mer lönsamma, mer attraktiva och bättre på att behålla kompetens”, sa Eva Forslund.

I kapp med underhållet 2050

”För första gången finns det nu ett målår, 2050, när hela underhållet ska vara i kapp. Det är ett tydligt resultat att regeringens politik att arbeta mer strategiskt med underhåll börjar ge resultat”, sa infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson när han klev upp på scenen.

”Punktligheten har varit bättre än förra året åtta av tio månader i år och vi har hunnit med 1 700 underhållsinsatser. Nästa år planerar vi för 1 800”, sa han.

Andreas Carlson är tydlig med att arbetet inte är klart och att det är viktigt att initiativen inte studsar tillbaka igen.

”Vi måste hålla det vi lovar och stärka tillförlitligheten i järnvägen. Därför efterlyser jag en politisk borgfred för underhållsarbetet”, sa han och avslutade.

”Sverige förtjänar en järnväg som håller och som man kan lita på.” 

Nationella planen diskuterades

Nästa panel på scenen diskuterade den kommande nationella planen. Rent övergripande välkomnade de innehållet, men uttryckte samtidigt oro för kapacitetsbrist, regionala orättvisor och brist på slutår för flera stora projekt.

”Den nationella planen stoppar blödningen, men den riskerar att klyva Sverige på hälften”, sa Trafikutskottets ordförande Ulrika Heie (C).

”Vi måste klara av att både bygga nya stambanor och rusta upp de gamla. Väljarnas krav är enkla, de vill bara att infrastrukturen ska fungera”, sa Åsa Karlsson (S), ledamot i Trafikutskottet.

Pär Helgesson, ansvarig samhällskontakter och strategisk infrastruktur vid SJ saknade ett nationellt stråkperspektiv som håller ihop Sverige. Och Henrik Dahlin, vd Green Cargo konstaterade att redundans och resiliens är allt.

”Västernorrland visade vad som händer när det saknas alternativ”, sa han. 

Kapacitet – den nya hårdvalutan

Hur samsas alla aktörer när alla vill fram mer eller mindre samtidigt på samma spår? Det resonerade Bjarni Skipper, Head of Price & Product SJ, Johan Wadman, vd Svensk Kollektivtrafik, Olov Lindfeldt, infrastrukturstrateg Green Cargo, Staffan Sporre, stabschef VO Trafik Trafikverket och Jimmy Hagström, affärschef Maskin och Projekt Strukton Rail om.

Bjarni Skipper var tydlig med att systemet är fullt och att kvalitet måste gå före kvantitet.

Johan Wadman menade i stället att kapacitet inte är samma sak som antalet tåglägen.

”Vi måste fråga oss om vi kan förflytta fler resenärer och gods i samma tåg genom större eller fler vagnar”, sa han.

”Kapacitet är hårdvaluta och vi måste enas om vad kapacitet faktiskt är. Till viss del slösar vi på kapacitet i dag genom ineffektiv planering och inställda tåg”, sa Staffan Sporre.

Olov Lindfeldt pekade på 30–40 tåglägeskonflikter runt Eskilstuna och längs Ostkustbanan. Han lyfte också behovet av trimningsåtgärder, helst innan större banarbeten.

”Tidig samverkan är nyckeln. Stuprör löser inte Sveriges kapacitetsproblem”, avslutade Jimmy Hagström.

ERTMS – systemskifte som kräver takt

Christian Arntzen, utredningens projektledare Trafikverket, Martin Forsberg, Head of Product Department Goldschmidt Sweden, Justus Stern, expert ERTMS Tågföretagen och Arvid Söderberg, anbudschef Euromaint, diskuterade utredningen av investeringsstöd för ombordutrustning.

Christian Arntzen presenterade förslaget om ett riktat stöd på 3 miljarder för att få igång fordonsutrullningen. Branschens representanter var tydliga i att alla fordon är olika och kräver olika lösningar och att verkstäderna riskerar att bli flaskhalsen eftersom installationer som redan pågår inte är berättigade till stöd.

En europeisk spelplan i förändring

Blocket om gränsöverskridande godstrafik påminde om järnvägens roll i Europas konkurrenskraft. Elin Swedlund, ansvarig för transportfrågor vid Skogsindustrierna berättade att skogsindustrin pressas av Kina och behöver både lägre kostnader och högre tillförlitlighet på järnvägstransporter.

Trafikverkets chef för internationella relationer, Linda Thulin, beskrev Europa som “ett lapptäcke”, men att harmoniseringen går framåt.

”Fehmarn Bält löser inte allt. Vi måste bygga ut i Sverige också, annars blir vi en flaskhals”, sa Tomas Arvidsson, vice ordförande i Transportindustriförbundet.

Sverker Hoflin, Sales Manager Voith Turbo Safeset lyfte digitala koppel.

”Digitaliseringen av godstågen är inte en nischfråga utan en systemnyckel för hela järnvägen”, sa han.

Nödavtal och få anbud

Sista panelen för dagen handlade om hur vi kan skapa en fungerande marknad för den upphandlade trafiken, där både leverantörer och beställare känner sig trygga.

Genom nödavtalen finns många goda exempel som panelen gärna vill se också i avtalen.

Panelen bestod av Joakim Berg, vd Norrtåg, Maria Signal Martebo, vd Alstom Sverige,  Anna Fahlkrans, anbudschef SJ, Frida Ukmar, affärsområdesdirektör Rail Transdev och Charlotte Harald, strategi & utvecklingschef Mälardalstrafik.

Mycket mer än att köra tåg

Det var en lång dag på Sergel Hub i Stockholm som avslutades med en sammanfattning och summering av Vossloh Switch Systems vd Bertrand Gryspeert.

”Dagens samtal och diskussioner visar att vi som bransch har viljan, tekniken och erfarenheten att ta nästa steg. Men framgången avgörs av vår förmåga att samarbeta, skala upp och fatta rätt beslut med hela systemet i fokus”, sa han.

”Vår främsta uppgift är att leverera hållbar, säker, kostnadseffektiv och punktlig civil och militär mobilitet – hela tiden med resenärerna, näringslivet och Försvarsmakten i fokus. Det handlar om så otroligt mycket mer än att bara köra tåg”, avslutade han.