Annons:

Publicerad: 2023-09-12

Lång natts färd mot dag

Klockan 09.07, sju minuter sent, anländer tåg 3900 till Storlien efter en lång natts färd mot dag. Resan från Stockholm har tagit drygt tio timmar men färden började i Malmö nästan 17 timmar tidigare.

Text: Ulf Nyström  Foto: Kasper Dudzik

Lokförarbyte på Stockholm C. István Zsiga löser av Håkan Johansson som kört tåg 3900 från Malmö.

Den 130 mil långa resan från ett par meter över havet i södra Sverige till 600 meter över havet i västra Jämtland tar 17 timmar och kräver två byten av lokförare och ombordpersonal.

Tåg 3900 med tekniskt tågnummer 23902 består denna natt av Vectron-loket 193 254 och 13 vagnar: nio liggvagnar, två sittvagnar, en restaurangvagn och en resgodsvagn. Tåget är 329 meter och tågvikten 668 ton.

Loket är sju år, många av vagnarna över 70 år. Men några vagnar är endast 60 år och av vagnarna som byggdes under 1940-talet återstår endast underredet; de byggdes om till liggvagnar 1971–1985 och har renoverats invändigt flera gånger sedan dess.

Klockan är 22.54 en onsdagskväll i augusti när lokföraren István Zsiga lossar bromsen och ger ström till motorerna. När SJ:s nattåg med vagnar till Duved och Umeå och Vy:s nattåg till Luleå lämnat Stockholm C ligger stationen nästan öde.

Drygt 200 resenärer på tåget

Tågmästaren Lars-Åke Björklund har drygt 200 resenärer att ta hand om. Skolorna har börjar, semestrarna tagit slut och högsäsongen är över.

Efter en försiktig start genom spårgyttret norr om Stockholm C och retardationsprov mellan Tomteboda och Ulriksdal drar István Zsiga upp farten till 160 km/h strax innan vi passerar Sollentuna.

”Vectron-loken är riktigt bra lok”, säger han.

”Starka med bra acceleration även med tunga tåg och fin arbetsmiljö. Men man saknar sidofönster. Även om frontrutorna är gigantiska skulle man gärna vilja se ut åt sidorna.”

”Bilderna som backkamerorna förmedlar är inte särskilt givande, särskilt inte nattetid. Sidofönster och backspeglar vore betydligt bättre.”

Tågmötena är trots den sena timman många mellan Stockholm och Uppsala; pendeltåg och Mälartåg, Uppsalapendeln i en strid ström. Färden går sedan något år via Märsta i stället för Arlanda.

Enkelspårstrafik söder om Uppsala

Det är enkelspårstrafik in mot Uppsala C och vi får invänta två mötande tåg i Säby innan vi kan rulla in på stationen några minuter tidiga.

Det blir lite längre uppehåll än annonserat, ett par akterseglade resenärer från ett försenat X2000-tåg från Göteborg har fått jaga ikapp oss med ett Mälartåg.

Uppladdning för kvällen och natten på Krogen. Tågvärden Max Jallow, krögarna Cornelia Fransson och Inger Jensen Vaakanainen, tågmästaren Lars-Åke Björklund och lokföraren István Zsiga diskuterar de kommande timmarnas arbete.

Annons:

Men snart rullar tåg 3900 vidare genom natten, passerar SJ:s nattåg i Gävle och når Ljusdal klockan 02.25.

Här står tåget drygt en halvtimma, lokförare István ska ha ”lunchrast” medan de flesta av de drygt 200 resenärerna sover i sina liggkupéer. SJ:s nattåg 70, som vi passerade i Gävle, dundrar förbi.

István Zsiga är 57 år men har varit lokförare i endast två år. Han examinerades från MTR:s lokförarskola i Stockholm 2020 men under pandemin var det svårt att få jobb så han arbetade som växlare hos SJ i Hagalund ett år innan han fick jobb som lokförare på Snälltåget i oktober 2021.

Ingen spikrak väg till förarhytten

Men vägen till lokhytten var inte spikrak; han var pressfotograf i 15 år och egenföretagare i datorbranschen i 20 år innan han sökte till lokförarutbildningen.

”Jag satt ju hemma och jobbade som Mac-fixare men till slut tröttnade min fru på min ständiga närvaro”, säger István.

Förra året hade han 77 hotellnätter och körde tåg 93 627 kilometer, motsvarande två och en tredjedels varv runt jorden, så nu kan hustrun inte klaga på överdriven hemmavaro.

”Det blir mest Stockholm–Malmö tur och retur men en del lokkörning Stockholm–Östersund sommar och vinter och enstaka turer Eskilstuna–Östersund med skidtåget Malmö–Jämtland.”

”Men jag trivs alldeles utomordentligt med lokförarjobbet. Det är fantastiskt roligt.”

”Jag har alltid varit intresserad av tåg men aldrig funderat på att bli lokförare förrän under senare år. Men jag ångrar inte att jag väntade så länge med karriärbytet, det har varit roliga och intressanta år i andra branscher.”

Dubbelmöte i Hälsingenybo

Klockan 03.00 drar István ut tåget från Ljusdal. Det är fortfarande beckmörkt när vi får dubbelmöte med SJ:s nattåg Umeå–Göteborg och Duved–Stockholm i Hälsingenybo, båda tågen omledda från Ostkustbanan på grund av banvallsraset och tågurspårningen mellan Hudiksvall och Iggesund veckan innan. Det börjar ljusna även om det ska dröja halvannan timma innan solen når över horisonten.

Vi möter ett par godståg på dubbelspåret upp mot Ovansjö innan vi viker in på förbigångsspåret väster om Ånge, passerar Ångebyn och kan streta upp mot Moradal på dubbelspåret mot Bräcke. Uppförsbacken är nästan tre mil.

Det är ett par hastighetsnedsättningar till 40 km/h mellan Bräcke och Östersund på grund av översvämningarna efter ovädret Hans. Det verkar aldrig ha gjorts någon trädröjning längs Mittbanan; tåg 3900 forsar fram som en trubbig machete genom djungeln.

Vi går gå in på sidan, eller avvikande huvudspår enligt Trafikverkets nomenklatur, i Brunflo och får vänta en kvart för att möta Norrtågs X62:a från Östersund mot Sundsvall.

Sovmorgon i Östersund

Klockan 05.39, fyra minuter sena, kan vi rulla in på Östersund C och István plockar ihop sina saker i förarhytten. Han, Lars-Åke Björklund och den övriga besättningen får gå till hotellet för att sova. För 50-talet resenärer som kliver av i gryningen börjar en ny dag.

En ny besättning tar över tåget. Men krögarna, serveringspersonalen i krogvagnen med Inger Jensen Vaakanainen i spetsen, har vaknat för en ny arbetsdag efter att ha sovit i tåget och de har redan börjat servera frukost.

Robert Montgomery tar över spakarna på Vectron-loket för att köra tåg 3900 de sista 162 kilometerna till Storlien och Kenneth Johansson tar över som tågmästare.

Robert har jobbat på Inlandsbanan i många år men kör också Snälltåget några dagar i månaden under turistsäsongen.

Inom kort börjar han på VR Sverige som lokförare med stationering i Gävle, betydligt närmare hemmet i Tierp, men han har fått löfte om att fortsätta med lokkörningen Östersund–Storlien för Snälltåget.

”Bästa loket jag kört”

”Vectron-loket är det bästa loket jag kört och jag vill inte bli av med de fantastiska vyerna på Mittbanan”, säger han.

”Det är nyttigt med lite omväxling och det är något speciellt att köra långa loktåg.”

Tyst och stilla i Ljusdal. Lokföraren Istvån Zsiga hämtar lite luft på perrongen innan körningen fortsätter mot Östersund klockan 03.00.
Lokförarna på Snälltåget har körorder och orientering om näraliggande tåg i Infotracker från Railit. Vectron-loken har till skillnad från Rc-loken pådraget på vänster sida och huvudbromskontrollen till höger.

06.17 lämnar vi Östersund. I Storflon väntar Hector Rail med ett lastat virkeståg från Krokom-terminalen på att i ska passera och i Trångsviken möter vi Norrtåg på väg från Storlien mot Östersund och Sundsvall.

I Undersåker stiger drygt 25 resenärer av, de flesta för vidare befordran med taxi till Vålådalen och Edsåsdalen, i Åre cirka 15 och i Duved ett halvdussin.

Det är gott om luft i tidtabellen och vi står tio minuter i Undersåker och 20 i Åre. Det är 40 km/h genom Åre efter tidigare översvämningar med jord och grus på spåret.

I Duved kommer städpersonalen ombord, efter ankomst Storlien väntar några intensiva timmar med städning och bäddning.

Nästan 9 000 hästkrafter

Det 90 ton tunga Vectron-loket med 6 400 kW, nästan 9 000 hästkrafter, har inga problem med de 13 vagnarna i 17-promillesstigningen från Duved upp till Gevsjön och vidare mot Storlien.

Klättringen från bron över Indalsälven i Duved till den högsta punkten på det svenska järnvägsnätet strax öster om Storlien är drygt 200 meter. Till råga på allt: mitt i uppförsbacken en nedsättning till 40 km/h på grund av skevningsfel i en kurva.

Enafors har flest avstigande, ett 50-tal. De allra flesta fortsätter med buss till Storulvån för fjällvandringar, många nöjer sig med Jämtlandstriangeln Storulvån–Blåhammaren-Sylarna–Storulvån.

Högsta punkten på svenska järnvägarna

Med ett dussin resenärer kvar i tåget passerar vi högsta punkten tydligt utmärkt med en skylt som med en respektingivande noggrannhet förkunnar att rälerna är 600,700 meter över havet.

09.07 kan Robert Montgomery stanna tåget på spår 1 i Storlien. De fåtaliga passagerarna strömmar ut och tågmästaren Kenneth Johansson kan fylla vattentankarna i tågets vagnar.

Därefter följer nästan fem timmar av rast och vila för tågets besättning medan städpersonalen städar, river ut lakan och örngott och lägger in nytt sänglinne till drygt 200 bäddar.

Avstigning i Undersåker. De flesta åker vidare med taxi till Vålådalen för fjällvandring.
En kopp kaffe på Krogen under uppehållet i Åre. Tågmästaren Kenneth Johansson och lokföraren Robert Montgomery kan konstatera att tåget är i tid.

Annons:

Strax efter klockan 14 backar Robert Montgomery tåget mot Norge med Kenneth Johansson som signalgivare i aktern efter samråd med ett arbetslag som jobbar på banan nära norska gränsen.

Spåren på stationen i Storlien byttes ut förra året och elektrifiering av Meråkersbanan Storlien-Trondheim pågår för fullt. Från december nästa år ska det gå att köra till Trondheim med ellok.

Smutstvätten åker med till Malmö

Efter backningen drar Robert tåget sakta framåt medan städpersonalen slänger ut sänglinnet från liggvagnarna i en stor hög på perrongen. Sedan lastas allt smutsigt linne in i resgodsvagnen för vidare befordran tvätteriet i Malmö.

15.31, två minuter efter annonserad avgångstid, lämnar vi ett soligt Storlien för att börja återresan mot Malmö via Stockholm som tåg 3901.

På den korta perrongen i Enafors väntar 25–30 påstigande. Robert stannar med de tre första vagnarna utanför perrongen sedan Kenneth meddelat att inga resenärer är inbokade i dessa vagnar.

I Duved väntar ett tjog resenärer på SJ:s Intercity-tåg 85 som skulle avgått 15.34. Vändande tåg från Stockholm, tåg 80, är försenat halvannan timma och rullar in 16.27. Det visar sig vara tågsättet från tåg 11 som tvingats vända i Östersund på grund av uppkörd växel i Brunflo under förmiddagen. Passagerna har fått åka buss förbi Brunflo.

Vi får fortsätta resan 16.28 och når Åre 16.37, 14 minuter sent. Det 20 minuter långa uppehållet kortas till åtta minuter, de 20 resenärerna hinner på utan att behöva stressa, och två minuter sena rullar vi vidare österut längs Indalsälven.

Ikapp tidtabellen i Undersåker

I Undersåker är vi ikapp tidtabellen och ytterligare 20 personer har klivit ombord.

Mittbanan, som en gång i tiden kallades Norrländska tvärbanan, slingrar sig fram längs Indalsälvens norra strand, det är kurvigt och det är mängder av vägkorsningar, många av dem med dålig sikt.

”Vi ger ljudsignal 57 gånger mellan Duved och Östersund”, säger Robert. ”Det är ett jäkla tutande, i snitt en gång varannan kilometer.”

”Men förra veckan var jag nära att klippa en tjej som var ute med ett par hundar, hon varken hörde eller såg att vi kom. Hon hade nog inte många centimeter tillgodo.”

”Många använder hörlurar nuförtiden och verkar vara i en annan värld.”

Oplanerat uppehåll i Järpen

I Järpen blir det ett oplanerat uppehåll, vi tas in på sidan och blir stående nästan en halvtimma medan mötande Norrtåg passerar mot Storlien och försenade tåg 85 mot Stockholm kör förbi.

Tåg 3900 har nått sitt mål Storlien. Många som åkt med franskägda Snälltåget på svenska spår fortsätter med svenska SJ på norska spår till Trondheim.
Tåget har städats och bäddats om. Säckarna med smutsiga sängkläder kastas ut på perrongen och lastas sedan på resgodsvagnen för vidare befordran tvätteriet i Malmö.

Vi anländer till Östersund 18.22, 20 minuter sena. Robert Montgomery klättrar ner från loket för passresa hem till Tierp och István Zsiga klättar upp för att köra till Stockholm efter tolv timmar i Östersund.

Dagen har ägnats åt frukost och middag och många timmars sömn mellan måltiderna.

På enkelspåret mellan Östersund och Bräcke blir det stopp för möten i Pilgrimstad, Gällö och Stavre och plötsligt är vi 14 minuter sena.

Istvàn låter tåget rulla i 160 nedför backen mot Ånge till ombordpersonalen ringer från restaurangvagnen, Krogen enligt Snälltågets ordbok, och ber honom sänka farten. Det skakar lite väl häftigt i bespisningen.

Det blir stopp innan utfarten till dubbelspåret vid Ovansjö efter genvägen genom Ånge via Ångebyn och 20 minuter sena passerar tåg 3901 Mellansjö.

Inga inställda tåg på grund av personalbrist

”Snälltåget har såvitt jag vet aldrig behövt ställa in ett tåg på grund av personalbrist”, säger István.

”Folk ställer verkligen upp och tar extraturer när det blir plötsliga sjukskrivningar eller andra problem.”

”Cheferna hoppar in i verksamheten när det behövs. Marknadschefen Marco Andersson jobbar ibland i Krogen och vår vd och övriga i ledningen hoppar in där det behövs folk.”

”Vid ett tillfälle när ett av våra lok havererat hyrdes ett gammalt Ma-lok in från museiföreningen SKÅJ. Vi tog oss fram även om det blev en försening”, säger István.

Det är gles trafik i kvällningen på Norra stambanans dubbelspår ner mot Ramsjö, vi glider genom Y-växeln i Ramsjö och in på enkelspåret i 100 km/h. I Hennan står SJ:s snabbtåg från Stockholm mot Östersund, en X55:a, på avvikande huvudspår medan vi efter ett kort stopp i infartssignalen får accelerera genom driftplatsen.

Ingen rast i Ljusdal

Den här gången passerar vi Ljusdal utan rast och vila för István. X-Trafiks Regina-tåg är på väg in på stationen, SJ:s dubbeldäckare X40 som kommit från Linköping och Stockholm är avställt för natten och Tågab:s virkeståg väntar på att vi ska passera.

”Den stora fördelen med att jobba som lokförare på ett relativt litet företag som Snälltåget är de korta beslutsvägarna och de snabba besluten”, säger István.

”Även om inte alla känner alla så har man bra överblick och alla jag mötte gratulerade mig till lokförarexamen när jag var klar med utbildningen.”

Medan vi passerar den nya bron över Ljusnan försvinner solen bakom horisonten och mörkret börjar sänka sig över Järvsö.

Den nya bron har hunnit bli 18 år, den första från 1880 och den andra från 1915 ligger kvar uppströms vid Edängeforsen.

Möte Med Norrtåg i Järpen. Snälltåget får vänta på sidan medan Norrtåg passerar på väg mot Storlien och SJ:s försenade IC-tåg kör om på väg mot Stockholm.

När vi passerar Simeå är vi bara nio minuter sena efter ett uteblivet uppehåll för möte i Lörstrand men säg den lycka som varar för evigt eller åtminstone till Stockholm. Vi får gå in på sidan i Lottefors och vänta nästan tio minuter på X-Trafiks Regina mot Ljusdal.

Mellan Holmsveden och Mo grindar är det åter några mil dubbelspår och vi slipper stanna för möte med SJ:s X40 mot Ljusdal.

Fler hastighetsnedsättningar

I Ockelbo viker vi av från Norra stambanans ursprungliga sträckning mot Storvik och Krylbo och tar till vänster mot Gävle. Hastigheten är nedsatt vid Kolforsen på grund av vattenmängderna i ån.

”Nu blir det inte fler karriärbyten”, säger István. Men jag jobbar gärna i många år till som lokförare om de årliga hälsokontrollerna inte bjuder på några överraskningar.”

Efter Gävle blir det många möten med resandetåg på dubbelspåret mot Stockholm. Vi får ta gamla banan genom Skutskär på grund av ett signalfel på nedspåret, vi gör ett kort extra uppehåll i Tierp för att lokföraren Robert Montgomery ska komma hem utan att behöva åka med till Uppsala och vi möter nattåg 92 mot Luleå i Järlebo.

Vi ankommer Uppsala 20 minuter sena och lämnar driftplatsen 23 minuter sena, möter SJ:s nattåg 70 med vagnar till Duved och Umeå men förvisas till pendeltågsspåret när två Arlanda Express susar förbi i 200 km/h på fjärrtågsspåret.

Hamnar bakom pendeltåg

Sakta stretar vi fram mot Stockholm C efter ett pendeltåg med många uppehåll och när vi äntligen kan rulla in på spår 17 på Stockholm C har klockan hunnit bli 00:24. Vi har blivit 30 minuter sena och de många passagerna på perrongen som väntar på att gå åka nattåg till Malmö verkat lite trötta.

”Jag har aldrig haft några problem med nattjobb”, säger Istvan.

”Bara jag får vila några timmar innan och sova ut ordentligt efter arbetspassen så känner jag mig i bra form.”

”Dessutom föredrar jag långa körningar, gärna sex–åtta timmar, och överliggningarna på hotell funkar fint.”

István Zsiga och större delen övriga besättningen lämnar tåget och beger sig mot hemmen. Krogpersonalen har tagit sin nattvila i en liggvagnskupé.

Resan för tåg 3901 varar ytterligare sex timmar.

För István väntar drygt en veckas ledighet innan han åter ska köra 3900 och 3901 Stockholm-Östersund och Östersund–Stockholm lördag–söndag.

Ledigheten kommer István att använda för att köra lokomotor på museijärnvägen Gotlands Hesselby Jernväg. István är dessutom styrelseledamot i Svenska Järnvägsklubben (SJK) sedan i våras.

Ulf Nyström

Ulf Nyström

Redaktör på Järnvägar.nu

ANNONS:

Relaterat innehåll:

Nyhet

Vy tog över nattågen i norr

Vy tog över nattågen till och från Övre Norrland från SJ, SJ övertog trafiken med Öresundstågen från Transdev, Lommabanan återfick persontågstrafiken efter 37 år och det blev enklare att köra godståg genom Hallsberg.

Nyhet

Tre månader till start

Om tre månader tar Vy Tåg över nattågstrafiken mellan Stockholm och Övre Norrland. Trafikverket har beordrat renovering av fuktskadade och avställda vagnar och Vy räds endast coronapandemin.

Nyhet

1,37 miljarder till tågföretagen

Jultomten kommer tidigt till tågtrafikföretagen. I dag, 21 december, betalas 1,37 miljarder kronor ut från staten via Trafikverket som återbetalning på banavgifterna under 2020 och 2021.

Nyhet

Omstart för Krösatågen

Kollektivtrafikmyndigheterna i Småland måste göra om upphandlingen av Krösatågstrafiken. Det har Förvaltningsrätten i Jönköping beslutat. Men beslutet kommer troligen att överklagas.