Mer makt åt resenärerna

Jag har också engagerat mig i Resenärerna. Eller som dess hela namn är; Riksorganisationen för Kollektivtrafikens konsumenter – Resenärerna.

Arbetsmässigt har jag mött tusentals chefer och organisationer i förtroliga samtal och har god insikt i ledning och styrning.

Tågintresset är sen barnsben men jag har också hunnit jobba i kollektivtrafiken både inom politiken och som tjänsteman.

Utan min röst hade inte Näckrosbuss kommit till och jag har tillsammans med min dåvarande chef hittat på de linjenummer som fortsatt existerar i Sörmland.

Jag var också djupt engagerad i att rädda inlandsbanan i slutet på 1980-talet och sedan tidigt 1990-tal har jag regelbundet skrivit och reflekterat ihop med Jan-Åke Bosell i Idégruppen Vi Resenärer.

Länstrafikreformen och X2000

I slutet på 1980-talet kom reformerna med lokalt ansvar för lokal persontrafik och upphandling i konkurrens. BK Tåg AB klev in på arenan och därmed fick vi en utveckling av den trafiken.

Ungefär samtidigt kom det varumärke som nog är svensk järnvägs allra starkaste; X2000.

De där två händelserna är enligt min uppfattning de två viktigaste händelserna för den utveckling vi sedan sett.

På 30 år har tågtrafiken fördubblats både i antal resenärer och i antalet tåg. Avregleringen har stegvist fortsatt med regionaltrafik på det som var stomnät, och med olönsam trafik som staten ”köpte” av SJ. Priserna sjunker och utbudet ökar och antalet idéer ökar. Spännande småskaliga bolag dyker upp.

Nu har vi helt open-access. Jag gillar mångfald som den skolade företagsekonom jag är, men jag är inte naiv. Spelplanen måste staten ta ansvar för. Efter att ha varit djupt inne i apoteksomregleringen före, under och efter omregleringen så vet jag vad staten som ägare och spelplansritare KAN och bör göra.

Inom järnvägen saknas en sektorsmyndighet.

Fram och åter i Norge

Det finns mycket att säga om den norska utvecklingen, initialt var det klockrent med Jernbanedirektoratet som ansvarig myndighet och under denna ett sammanhållet fordonsbolag, biljettförsäljning, infrastruktur OCH sedan mångfald i trafikutövandet vilket man nu backar från …

I Sverige krävs det 30-talet olika appar för att kunna resa kollektivt med tåg och buss och båt. Vi behöver mångfald i utövandet för att kreera nya idéer i mötet med mig som kund och i trafikupplägg.

Däremot behöver vi samordning av det som behöver samordnas. Detta för mig till de frågor jag vill lyfta fram som de viktigaste just nu. Varför måste de kartstreck som Axel Oxenstierna drog på 1600-talet sätta gränser idag? Det är inte rimligt att det finns 80+ olika definitioner av pensionär. Det är nästan lika illa i med ungdom, student, antal gratis barn, stor hund, liten hund, hur länge biljetten gäller osv Förutom priset.

Det finns tre orter i Sverige där det här är extra provocerande. Arboga, Gnesta och Uppsala där mixen av tåg och bristen på koordinering är hårresande för de stackars kunderna.

Sluta leka marknad

Att det här inte fungerar efter mängder av år är ett fett underbetyg åt nuvarande system med regionala kollektivtrafikmyndigheter. Gör om och gör rätt. Sluta lek marknad där det inte finns någon.

De regionala kollektivtrafikmyndigheterna är de facto monopol och lägger – för mig – obegripligt stora resurser på sådant som varumärke, grafisk profil och att definiera en massa begränsande regler kring hur fordon ska vara utformade.

Saker som inte är viktiga för oss resenärer. Vi bryr oss inte om bussen är 10 eller 15 år, om den är gul eller blå och inte heller om färgen hittats på vara bäst i takt med det halländska landskapet eller inte.

Det viktiga är att jag får så mycket trafik som möjligt för mina skattepengar, att bussen är helt och ren, att bussföraren har schyssta villkor och att den går i tid.

Bra bemötande på tågen

Ombord på tågen har det hänt massor de senaste fem–tio åren. Förr hade man fantastiska upplevelser ibland och lika ofta riktigt kassa. Numera är bemötandet ombord på tågen väldigt bra med hög och jämn nivå.

Däremot är fortfarande informationen utanför tågen ibland skrattretande dålig. Trafikverket hänvisar till att du ska “kontakta ditt tågbolag”. Man har köpt sin biljett på sj.se och åker med Snälltåget och kliver av på en station där det inte finns minsta tillstymmelse till kontaktinformation, däremot kanske det sitter en karta daterad 1999 med telefonnummer till saligt avsomnade bolag och Botniabanan fortfarande projekteras.

Låt oss få ett samlat ansvar för stationer och reseterminaler. Kanske läge att förändra Jernhusens ägardirektiv? Det kan få vara Jernhusen, RKM eller någon annan, kanske den operatör som kör flest tåg vid stationen? Fast då ersatt av staten? Men det behövs en inte fyra.

Resenärerna måste värderas högre

Kort sagt måste resenären och resenärens behov styra mer och värderas mer. Det måste också vara jobbigt och svettigt för ledningarna när det inte fungerar. Att sex procent av rulltrapporna ständigt står still i SL trafiken är för mycket. Tror inte VD på Åhléns skulle överleva om rulltrapporna där stod stilla så ofta …

Mer makt nära kunder, medborgare och brukare och mer av standardiserade regler för hela landet. En rörelse i två riktningar fler beslut på fler ställen än 21 och standardiserade beslut på färre ställen än 21.

Kan inte kollektivtrafiken organiseras i de regioner som nu staten inför för myndigheter och verk?

Ska bli så spännande med SJ:s initiativ kring Omstart Svensk Järnväg. Det behövs omstart för att komma till rätta med de där ständiga gråzonerna som frivilliga marknadslösningar inte alltid fixar, där behövs en spelplan och sen behövs konkurrens om utförandet.

Jonas Friberg