Annons:
Gamla vagnar i nytt museum
1922 öppnade Spårvägsmuseet i Stockholm. 100 år och fyra flyttar senare öppnade Nya spårvägsmuseet i Gasverket på Norra Djurgården 21 maj och besökarna strömmar till.
Text: Ulf Nyström Foto: Kasper Dudzik
Köerna ringlar ofta långa till nya spårvägsmuseet på Norra Djurgården i Stockholm.
Annons:
Det är jätteroligt att vi äntligen kan välkomna besökare och visa vår samling i de nya lokalerna i Gasverket. Det har varit en lång väntan men jag tycker att det blivit väldigt fint.
Eva Ramberg, chef för Spårvägsmuseet
”Det har varit en lång väntan men jag tycker att det blivit väldigt fint.”
Stockholms spårvägsmuseum ligger numera på Norra Djurgården, lättillgängligt med buss 6 eller 75 till hållplatsen Drevergatan, tunnelbanans röda linje till Ropsten eller med båt på linje 80 till Ropsten. Från tunnelbanans och båtarnas hållplatser är det tio minuters promenad till museet.
”Men det är inte alldeles lätt att ordna vägvisning hit eftersom det byggs så mycket i området”, säger Eva Ramberg.
Fyra års byggtid
Arbetet med de nya lokalerna i gamla Gasverket har pågått i fyra år. Pandemi och utmaningarna att renovera gamla hus har satt några käppar i hjulen men lagom till 100-årsjublieet öppnade museet 21 maj.
1990–2017 låg Spårvägsmuseet i de gamla spårvagnshallarna på östra Södermalm som under senare år varit SL:s bussgarage, Söderhallen.
Där fanns 5 000 kvadratmeter till förfogande. På Norra Djurgården får spårvagnar, bussar och allt annat som visas för allmänheten samsas på 3 700 kvadratmeter.
”Dessutom finns vi nu på fyra plan i stället för ett och det kräver lite kreativitet”, säger Eva Ramberg.
”Men mindre yta till förfogande har vi satsat mer på digitala lösningar och visar mycket mer med hjälp av bilder och filmer.”
13 fordon visas upp
På plan 1–3 finns 13 fordon från den äldsta hästdragna spårvagnen till elektriska spårvagnar, bussar och båtar. Här finns också uniformer, biljetter, konsten i tunnelbanan, reklamen och mycket annat.
På plan 4 finns en kronologiskt ordnad utställning av kollektivtrafikens historia från rodderskor och hästtrafik till framtidens alla möjligheter.
”Även om många av fordonen är desamma som i Söderhallen är det ett helt annorlunda museum än i Söderhallarna”, säger Eva Ramberg.
Reklamen från tunnelbanan och olika årtionden väcker minnena till liv hos många stockholmare.
Den första generationens moderna motorvagnståg för pendeltrafiken i Storstockholm. Några meter av X1 3020 har bevarats till eftervärlden.
Spårvägsmuseet grundades redan 1920 av kapten Ernst Hjortzberg, chef för Stockholms Spårvägar (SS), som hade börjat samla på sig föremål från de sista åren då det fanns spårvagnar dragna av hästar i Stockholm.
Från 1922 visades större delen av samlingarna i en lokal vid spårvagnshallarna och därför räknas 1922 som Spårvägsmuseets födelseår. Museet till en början bara öppet för personal och särskilt inbjudna.
Allmänheten fick tillträde först 1944
1944 flyttade museet till en större lokal vid Tulegatan och museet öppnade för allmänheten. 1963 var det dags för nästa flytt till en lokal under Odenplans tunnelbanestation. Entrén till museet låg mitt på tunnelbanestationens perrong där nedgången till pendeltågen nu finns.
I september 1967 gick Sverige över till högertrafik och spårvagnstrafiken i Stockholm lades ner. Många äldre spårvagnar och bussar blev över, en del hamnade på museet. Stockholms Spårvägar förvandlades till Storstockholms lokaltrafik (SL) och fick ansvar för kollektivtrafiken i hela länet.
Det nya spårvägsmuseet omfattar 3 700 kvadratmeter, betydligt mindre än det gamla i Söderhallen, men det ger än ett luftigt och rymligt intryck.
Modell av Vaxholmsbolagets M/S Nämdö som sedan december 2009 går i reguljär trafik i Stockholms skärgård.
Även om många av fordonen är desamma som i Söderhallen är det ett helt annorlunda museum.
Eva Ramberg, chef för Spårvägsmuseet
1990 gick flyttlasset till SL:s bussgarage i Söderhallen på Tegelviksgatan. För första gången blev det möjligt att visa alla museets fordon och föremål på ett ställe. Men behovet av nya bostäder var stort och hösten 2017 stängde Spårvägsmuseet och den stora betongbyggnaden revs.
500 000 bilder i samlingarna
I Spårvägsmuseets samlingar finns närmare 70 fordon, 20 000 ritningar och 10 000 andra föremål. Det finns även 500 000 foton varav 30 000 är digitaliserade.
Bland fordonen finns Sveriges första hästspårvagn, den första elektriska spårvagnen, trådbussar, tunnelbanevagnar, hästdragna bussar, gengasaggregat och en dubbeldäckad buss.
Förutom alla fordon finns över 10 000 föremål som uniformer, skyltar, biljetter, biljettänger, spärrkiosker, konst, radiokommunikation och mycket annat.
Spårvägsmuseet är öppet tisdag-söndag klockan 11–17.
Entréavgiften är 120 kronor för vuxen, 60 kronor för pensionär och studerande medan det är fri entré för barn upp till 17 år.
Ulf Nyström
Redaktör på Järnvägar.nu
ANNONS:
Relaterat innehåll:
En resa med O-lok på Bergslagsbanan
14–15 oktober 1972, för exakt 50 år sedan, genomförde Svenska Järnvägsklubben en utfärd på Bergslagsbanan från Göteborg till Gävle. En historisk resa som ett halvsekel senare bjuder på mycket nostalgi.
Omfattande tester väntar X80
Det första X80-tåget har anlänt till Alstom i Västerås. Nu väntar ett år av tester innan de fem första tågsätten överlämnas till Västtrafik. Premiärturen Göteborg-Vänersborg sker tidigast hösten 2023.
36 år med Krösatågen
2 juni 1985, för 36 år sedan, inleddes trafiken med Krösatågen i Småland. Jönköpings Länstrafik (JLT) tog det djärva beslutet att satsa på järnvägarna i en tid när bussarna skulle ersätta tågen.
Vem kunde ana den utvecklingen?
1974 fyllde Ulf Smedbo 18 år. En tidig vårdag detta år ägnade han sig åt att fotografera tåg och då speciellt lokaltågen mellan Göteborg och Alingsås.
