”Politiken måste ta ansvar för järnvägen”

Lika självklart som att partier har program för att åtgärda kriminalitet eller stärka försvaret borde de ha program för att minska tågförseningarna.

Vare sig vänsterkrav på sänkta biljettpriser eller högerkrav på privatisering och ökad konkurrens lär leda till att tågen går i tid.

Nuvarande statsminister har fört in begreppet ”vuxen i rummet” i politiken. Att vara vuxen innebär att ta ansvar och inte bara skylla på andra. Det vore bra om alla partier skulle tillämpa detta på tågtrafiken.

Egen myndighet för järnvägen

Trafikverket är en dysfunktionell organisation. Sedan Banverket slogs ihop med Vägverket har järnvägsbyggena blivit katastrofalt långsamma och dyra.

Bristande skötsel av järnvägen är orsak till majoriteten av tågstörningarna. Det är växelfel, elfel, signalfel, fel av trafikledningen.

Anslagen till järnvägens drift och underhåll har trefaldigats sedan 2010 då Trafikverket bildades. Detta är nästan dubbelt så mycket som vad ökningen av trafik och priser motiverar. Trafikverkets årsarbetskraft har under samma tid vuxit med 68 procent, trots att man upphandlar en mycket stor del av det som ska göras.

Ökat förebyggande underhåll

Järnvägen kan liknas vid en processindustri där behovet av synkronisering är stort. Konkurrens i upphandling av underhåll har i Sverige blivit viktigare än att tågen kommer fram. Större ombyggnader och arbeten brukar tilldelas efter lägsta pris, utan att någon större hänsyn tas till hur mycket avstängningar som måste ske i tågtrafiken.

Att åtgärda en riven kontaktledning tar idag betydligt längre tid än för 40 år sedan när dåvarande affärsverket SJ skötte sådant arbete i egen regi, med resurser att snabbt rycka ut för att åtgärda felet.

Då fanns ett uttalat mål att trafiken skulle fram med minsta möjliga störningar. Dagens fokus på felavhjälpning och reaktivt underhåll är inte kostnadseffektivt. För att säkra prestanda, kostnadskontroll och robusthet behöver underhållet utgå från långsiktiga planer baserade på ett proaktivt förebyggande och digitalt tillvägagångssätt.

Fler ska kunna åka

Trots alla olägenheter är vi många som åker tåg. Persontrafiken på järnväg har fördubblats under 2000-talet. Järnvägsutbyggnad är nödvändig både för punktlighet och fler tåg ska få plats. För att möta en ökad efterfrågan krävs nya tågsträckor, snabbare tåg, ökad turtäthet och fler sittplatser.

Järnvägen kan liknas vid kroppens blodomlopp. Kroppspulsådern är snabba och kapacitetsstarka förbindelser (stambanor), medan det kapillära nätet har lägre kapacitet och hastighet (sidobanor och lokal spårtrafik) men har en viktig matarfunktion från orter utanför huvudstråken. Alla delar behövs om systemet ska fungera effektivt.

Tågtrafiken skulle kunna ha en nyckelroll i omställningen till ett hållbart transportsystem. Elektrifiering är mantrat i diskussionerna om klimat och transporter. Men det tar tid att bygga laddfunktioner och byta bilpark.

Fossilfria, energisnåla och bekväma transporter

Därför är det av väldigt angeläget att bättre ta hand om den elväg som redan finns – järnvägen. Rätt skött kan tågen erbjuda fossilfria, energisnåla och bekväma transporter. Även om vi enskilda försöker välja bort flyg och bil är det politiken som måste ta ett huvudansvar för att transportsystemet som helhet ska bli hållbart. Erfarenheter från exempelvis Schweiz och Japan visar att tågtrafik kan bli nästintill förseningsfri.

En järnvägsutbyggnad som ger plats för fler tåg och punktlig trafik måste genomföras. En separat järnvägsmyndighet behövs för att få den kompetens och kontinuitet som behövs för att staten ska kunna ta ett samlat ansvar för järnvägens olika delar. Resenärer som väljer tåg ska kunna planera med framförhållning och veta att trafiken är punktlig. Ingen ska behöva ta ett tidigare tåg för att vara säker på att komma i tid.