fbpx

Publicerad 2020-03-24

Med ståltåget genom vinterkvällen

Det har börjat mörkna och klockan har hunnit bli 15:09 innan tåg 9107 lämnar Boden C. Det har varit ett växelfel i Notviken och trafikstopp mellan Luleå och Boden. Men 159 minuter sent kan lokföraren Stefan Sandström äntligen rulla iväg söderut på Stambanan genom Övre Norrland.

TEXT: Ulf Nyström | FOTO: Kasper Dudzik

Rundgången med Mb-loken 4005 och 4006 i Boden är avklarad. Tåg 9106 har blivit 9107 och skall strax avgå mot Borlänge, 159 minuter försenat.

9107 är ett av de tre dagliga stålämnestågen från SSAB:s masugnar i Luleå till SSAB:s valsverk i Borlänge. Tåget lämnar Luleå strax efter 11 och når Borlänge vid 03-tiden på natten, tåget tar liksom de andra stålämnestågen cirka 16 timmar. På ett år kör Green Cargo tre miljoner ton stål de drygt 100 milen från Norrbotten till Bergslagen.

Denna mörka vinterdag med ovanligt lite snö och ovanligt mycket is är vagnvikten 2 943 ton och tåget medför 35 vagnar med varma stålämnen och fyra vagnar för lastbilstrailar längst bak i tåget.

Mb 4005 och 4006 står för dragkraften. De är Green Cargos nyaste, största och starkaste lok.

– Jag gillar de här loken, säger Sandström. De är lätta att köra, de drar riktigt bra och de har fantastisk elbroms.

Tåg 9107 hinner knappt få upp farten innan vi får gå in på sidospåret, eller avvikande huvudspår som det numera heter järnvägsbyråkratisk svenska, i Degerbäcken och vänta tre-fyra minuter på ett två timmar sent kombitåg från Oslo till Narvik.

Ytterligare några minuter sena stretar vi söderut. Det är flera nedsättningar till 40 km/h på grund av ”infrafel” som den lakoniska förklaringen lyser i Stefan Sandströms körorder. Ibland är det dåligt spårläge, ibland en bit räl som behöver bytas eller slipas och någon gång en växel som helt eller delvis skall bytas när vädret och Trafikverkets budget tillåter.

Vi glider genom Älvsbyn i 40 km/h där nästa kombitåg från Oslo mot Narvik står på sidan, knappa timman sent. När sista vagnen passerat en defekt växel kan Sandström dra på för fullt, nu väntar flera av fruktade 17-promillesstigningarna på Stambanan genom Övre Norrland.

Från Korsträsk strax söder om Älvsbyn till Storblåliden klättrar banan 300 meter på fyra mil.

De tunga Mb-loken drar stadigt uppför backen och farten ökar ganska snabbt till 90 km/h som är vad banan tillåter för de tyngsta tågen mellan Boden och Bastuträsk.

– Tolv axlar är bättre än åtta, säger Stefan Sandström.

– Alla lok slirar när det är riktigt tunga tåg men de nya Mb-loken slirar väldigt lite och det är lätt att häva slirningen, jag kan reglera strömstyrkan på de enskilda motorerna på främsta loket.

– Vi har provkört tåg med 3 700 tons vagnvikt och det har gått alldeles utmärkt. Personligen är jag väldigt nöjd med de här loken.

Det går riktigt snabbt uppför backen men när vi når Storsund tvingas vi in på sidan för ett möte med Norrtågs Reginatåg på väg från Umeå till Luleå, en av de få tågen som är i tid denna eftermiddag. Vi lämnar Storsund 182 minuter sena.

”Jag gillar de här loken. De är lätta att köra, de drar riktigt bra och de har fantastisk elbroms.”

 

Stefan Sandström, Lokförare.

Ståltåg 9107 har fått gå in på sidan i Koler för möte. Efter några minuter kommer ”tomstålet”, tåg 9118 från Borlänge mot Luleå med två Mb-lok och tomma stålämnesvagnar.

”Strålkastarna är riktigt dåliga men det borde vara lätt att åtgärda. Det är nog den enda nackdelen jag kan komma på med Mb-loken. Jo, det är ju väldigt trångt i förarhytten. Är man fler än två måste man ha med skohorn för att pressa in folk.”

 

Stefan Sandström, Lokförare.

I Koler ser Trafikverket åter till att tåg 9107 hamnar på avvikande huvudspår i nästan tio minuter, ett tomt ståltåg på väg från Borlänge till Luleå med två Mb-lok passerar i rätt tid. När vi fortsätter resan är förseningen 197 minuter.

Mörkret har sänkt sig över glesbygderna i Norrbottens inland när tåg 9107 når Storblåliden, 352 meter över havet.

– Det är inte mycket man ser i kvällsmörkret, säger Sandström.

– Strålkastarna är riktigt dåliga men det borde vara lätt att åtgärda. Det är nog den enda nackdelen jag kan komma på med Mb-loken. Jo, det är ju väldigt trångt i förarhytten. Är man fler än två måste man ha med skohorn för att pressa in folk.

Nu bär det utför och vi har mer tur med våra möten, de två kombitågen från Göteborg och Nässjö till Luleå väntar på sidan och när vi passerat Bastuträsk har förseningen krympt med drygt en halvtimma till 156 minuter. Söder om Bastuträsk tillåts de tunga stålämnestågen köra 100 km/h och tåget rullar på genom vinterkvällen.

Vi passerar Kattisträsk, Åsträsk, Lubboträsk och Ekträsk innan vi når Yttersjön där 9107 får gå in på avvikande huvudspår för att möta ett sex timmar sent godståg från Ånge mot Piteå.

Stefan Sandström har varit lokförare sedan 1984. Han är född i Umeå men bor sedan länge i järnvägsmetropolen Vännäs. Nästan hela sitt yrkesliv har han jobbat på SJ och Green Cargo men han jobbade några år på BK Tåg i Småland och Sydtåg i Skåne.

Klockan har hunnit bli 19:28 när han bromsat till stopp hemma i Vännäs. 28 mil avverkade på fyra timmar och 19 minuter.  Tåget är 147 minuter sent, tolv minuter är inkörda trots flera tillfälliga hastighetsnedsättningar och några oplanerade möten.

Stefan Sandström kliver av och ger plats i förarhytten till Charlotte Strandberg som skall köra tåget till Ånge, 37 mil på drygt fem timmar.

Avlösning i Vännäs. Förseningen har krympt till 147 minuter när Stefan Sandström klättrar av loket och Charlotte Strandberg gör sig redo för drygt fem timmars körning till Ånge.

Fler artiklar

Nytt växlingslok till Sverige

Nytt växlingslok till Sverige

Om en månad får Nordic Re-Finance sitt första lok från den italienska fordonstillverkaren SVI. Det är ett treaxligt diesellok för växling och kommer att användas på kombiterminalen i Malmö.

read more

Vill du läsa fler artiklar?